Justify My Love

Det är inte bara måndag. Det är dessutom första dagen efter semestern. För att göra dagen ännu mer obehaglig var jag tvungen att gå ärenden åt min mor för att INGEN annan kunde. Sådär ja. Det var enda lediga kvällen jag hade denna vecka. Ja, ja. Resten av veckan blir njutbar varannan dag. Jag hoppas i alla fall att träningen imorgon blir rolig.
Terapin på onsdag räknas som urbota trist. Besöket på torsdag hos väninnan med den nyfödda pojken får räknas in som nöje. Fredag ska jag hjälpa en vän att flyttstäda. Det är fan allt annat än ett nöje. Alla andra kommer vara ute och spendera nyinkommen lön, ju.

Jag är lite kinkig idag. Om lördagen blir trist så kommer jag gråta. Pessimist javisst? Jävla måndag.

Har i alla fall köpt en väldigt fin klänning idag. Lever på den då. Fast den belastade förstås kreditkortet. Men fin är den. Den var värd det. Correction - jag är värd det! Varför? I dunno! Känner mig... låg. Men fin är den. Klänningen alltså. Mmm, jag har inte alls ångest för att belasta kreditkortet med en klänning. Nope. Inte alls. För den är ju FIN. Mmm, fin... Jag försöker inte alls dämpa mitt dåliga samvete. Verkar det så?