Justify My Love

Jag tänkte att jag skulle komma undan med att skriva "hemlig träning". Det var ju naivt av mig. För vad är egentligen vitsen med att syssla med en hemlig träning som du inte ens kan röja på din hemliga blogg? Jo, det är väl för att jag är paranoid och inte vill att någon jag känner ska råka titta förbi och förstå vem jag är. Det är ju lite det som är grejen med paranoia - den ska inte vara rimlig.

Sen finns det ytterligare ett skäl. Samma skäl som fått mig att ge undvikande svar på frågor kring min skadade tå som jag haltat runt med idag. Jag tror helt enkelt inte att folk kan ta det ärliga svaret på rätt sätt. Men ok. Here it goes! Jag och en väninna har börjat dansa Poledance. Observera här nu att det inte är en strippkurs - jag behåller kläderna på!
Vi var duktigt nervösa inför första passet. Undrade vad vi gett oss in på. Fantiserade ihop en ren ångestbild av en bimbo med silikonrattar till lärare och 18-åriga bruttor som går kursen för att kunna "styla" med sina nyvunna kunskaper på Kickis till helgen. Men så var det tack och lov inte. Det var en urbota gullig tjej som höll i kursen. Kursdeltagarna var helt "normala" töser.

Träningen visade sig vara både hårdare och roligare än jag väntat mig. Först när jag insåg att det även ger sjukt mycket blåmärken mindes jag att jag måste läst att det är en vanlig åkomma i strippvärlden i Jenna Jamesons töntiga bok. Hur som haver så var det en riktig energikick. Men jag kände mig allt annat än graciös och sexig kan jag lova. Jag är galet stel i kroppen. Röra vid mina egna fötter med raka ben är en fjärran dröm. Förvisso en dröm jag fan ska lyckas med snart! Blev grymt taggad av att se kursledaren vrida kroppen i lägen jag inte ens visste var möjligt. Dit kan bli aningen svårt att nå. Fötterna känns som ett mer rimligt mål då alla verkar kunna detta utom just jag.

Ja, och varför pratar jag då inte vitt och brett om denna nya träning? Jo, för att det är faktiskt en liten bimbostämpel över det hela. Är det något jag aktar mig noga för är det den stämpeln. Det är inte jag. Den passar inte mig. Jag vill inte hamna i det facket i någons ögon.
Med detta sagt vill jag slå ett slag för denna träningsform. Helvete vilken grymt bra träning det är. Och ärligt talat så är det hysteriskt roligt att snurra runt den där pålen, oavsett om man gör det graciöst eller ej.
Ett tips för den som blev nyfiken är dock att ta med sig knäskydden! Ett råd jag gärna tagit emot innan. Aj, aj.



So, there you have it! Och nu känns det... lite obehagligt, lite pirrigt. Och en släng av lättnad. För vad ska jag med den här bloggen till om jag ska tänka så jävla noggrannt på vad jag skriver, right?