Justify My Love

Barn gillar mig. Ibland är det inte på en ömsesidig nivå får jag väl erkänna. Idag träffade jag två barn varav den ena är en klar favorit. Den andra är inte så tokig den heller efter ha vuxit till sig lite. Men jag blir så konfunderad över det här med barn. Jag kunde inte slita ögonen ifrån "mitt favoritbarn" idag. Tyckte att han var alldeles magisk och kände hur hela hjärtat värkte när jag såg på honom. Jag börjar nästan bli orolig över att jag fått barndille. Det är samma sorts kärlek som jag känner när jag tittar på min katt. Man känner den här enorma ömheten som inte kan höra ihop med annat än oskuldsfullheten. Det måste ju vara det.

Usch... Jag kommer vilja skaffa barn. Tänk om jag skaffar barn och snorungen brås på mig? Jag kommer bli gråhårig på stört. Det är tur att jag inte har någon karl att smitta av mina barntankar på. Jag verkar ha kommit in i en mycket barnvänlig period i mitt liv. Tack och lov att det sker nu när jag är singel så att jag inte gör något förhastat. Vilka höga tankar jag har om mig själv... Illa.