En date, flera dejter?
Jag kom att tänka på en sak angående dating... Insåg att det kanske inte är så schysst att gå på date om man redan från början vet att man vill förbli singel. Eller?
Det här slog mig först idag. Det är den där jävla singelmobilen som har rört till det. Jag är inte längre på min vakt när jag är ute. Känner mig inte skeptisk eller misstänksam. Förhör inte. Eller jo, det gör jag nog alltid - men sånt märker inte killar, haha. Ni vet att människor älskar att tala om sig själva va?
Ett av mina mål här i livet är förvisso att mjukna lite. Vet bara inte om jag tycker att det räknas att vara trevlig mot män på krogen och att ge ut mitt nummer utan att rycka på axlarna... Det känns snarare som att jag gömmer mig bakom den där singelmobilen. Det är så lätt att vara trevlig när jag vet att jag kan välja att aldrig mer se dessa personer igen. Det är tryggt att veta att telefonnumret inte går att spåra. Känns lite som att man får ångerfrist på grabbarna. (Fy, vilken hemsk människa jag är ibland.)
Och nu åter till mitt dilemma. Bör jag gå på date när jag egentligen vill vara singel? Är det schysst mot killen? Det är faktiskt inte som att jag låtsas. Jag står till och med för det faktum att de får ett nummer till något som jag kallar singelmobilen. Och det absolut coolaste jag vet är en kille som (förstås inte helt utan skepsis, det vore bara udda) accepterar detta faktum. Så om jag är ärlig så är det väl helt okej? Jag försöker komma fram till varför jag vill gå på date om jag vill förbli singel men jag kan inte riktigt komma på en bra anledning. Känns mer som att det hör till singellivet och att det kan vara roligt. Lära mig ännu mer om män. Gräva i deras tankar, utforska deras fantasier, lyssna till deras drömmar.
Å andra sidan är det precis så jag blir kär. Genom att gräva i någons tankar och känslor och upptäcka att de fascinerar mig. Att de inte är som andra. När jag ser något unikt faller jag som en fura. Med det facit i hand borde jag såklart undvika dater. (Eller för er som gillar den svengelska stavningen "dejter") Alternativt att man sätter en gräns för hur många dater man får gå på med en och samma person... Jag spårar ur här. Det är såhär min hjärna funkar. Eller rättare sagt inte funkar. Det blir bara ett enda stort virrvarr av för många tankar tills jag glömt grunden till det hela. Sen står jag där (läs; här) och känner mig om möjligt ännu mer förvirrad än innan.
Behöver få två frågor besvarade
1) Är det fel av mig att gå på date?
2) Hur bör man stava - date/dejt?
1. om du vet att du någon gång faller ändå är det kanske inte så fel? det är ju bara som att du letar, men med större chans/risk att det inte blir något.
2. i ett "hej-vi-tar-efter-allt-som-har-med-Usa-att-göra"-land som Sverige är det nog helt ok för de flesta att skriva "date", även om jag skriver på det försvenskade viset.
intressant blogg för övrigt! tycker om sättet du skriver på :)
Hej Anka!
1) Jag köper logiken i första svaret rakt av eftersom att det betyder att jag får gå på date/dejt :)
2) Date ÄR ju direkt stulet från USA. Den svenska motsvarigheten bör väl vara "träff"? Alltså bör man väl skriva date? Äh, sak samma va? Bara man förstår.
Tackar ödmjukast för komplimangen.
