None brainfunction
Oj, oj vad dålig jag är. Vissa stunder är jag så feberyrig att jag knappt kan hålla reda på mitt eget namn skulle jag tro. Nu sitter jag i alla fall upp i sängen. Nästan stolt.
Resan gick oväntat bra. Det är beundransvärt hur den mänskliga hjärnan kan anpassa sig och stänga av. I love it. Det var rätt beslut att åka. Hemma hade jag ruttnat bort. Att träffa vår vän där borta var så skoj. Jag hade saknat honom så mycket och när vi äntligen sågs förstod jag varför. Det är i princip omöjligt att inte ha trevligt med honom. Han har så härlig humor. Trevlig flickvän hade han skaffat också. Dessutom fick jag njuta lite av en utekväll vi hade. Jag, vännen, och exet var ute och klubbade och jag upptäckte med en gång hur många fiskar det finns i sjön. Förvisso är jag inte intresserad av att fiska just nu men det var trevligt att folk försökte få mig att nappa. Detta tyckte jag förstås pga totalt egoistiska skäl. Men ärligt - vem skulle inte gilla att tre stycken killar bokstavligen knäböjer framför en och ber en att göra dem sällskap på dansgolvet? Mitt framför ögonen på ens ex. I liked it, to say at least. Anyways... Ingen vet ännu att vi gjort slut, inte vår gemensamma vän heller som bara nöjde sig med att konstatera att jag var sjukt het ikväll som fick så mycket ragg. Oh, well. What can I say?
Jag måste dock säga att jag tycker att det är extremt jobbigt att gå ut med uppgiften om att vi separerat. Jag vill inte riktigt göra det då det känns så fel i timing. Att ha varit hos vår kompis i en vecka utan att ha sagt något och sen komma hem och annonsera ut nyheten känns inte helt rätt. Vi kan ju egentligen inte ta hänsyn till andra men det är ju förjävligt jobbigt. Hans familj... Jag vill inte göra slut med hans familj. Trist... Så jävla trist.
Resan gick oväntat bra. Det är beundransvärt hur den mänskliga hjärnan kan anpassa sig och stänga av. I love it. Det var rätt beslut att åka. Hemma hade jag ruttnat bort. Att träffa vår vän där borta var så skoj. Jag hade saknat honom så mycket och när vi äntligen sågs förstod jag varför. Det är i princip omöjligt att inte ha trevligt med honom. Han har så härlig humor. Trevlig flickvän hade han skaffat också. Dessutom fick jag njuta lite av en utekväll vi hade. Jag, vännen, och exet var ute och klubbade och jag upptäckte med en gång hur många fiskar det finns i sjön. Förvisso är jag inte intresserad av att fiska just nu men det var trevligt att folk försökte få mig att nappa. Detta tyckte jag förstås pga totalt egoistiska skäl. Men ärligt - vem skulle inte gilla att tre stycken killar bokstavligen knäböjer framför en och ber en att göra dem sällskap på dansgolvet? Mitt framför ögonen på ens ex. I liked it, to say at least. Anyways... Ingen vet ännu att vi gjort slut, inte vår gemensamma vän heller som bara nöjde sig med att konstatera att jag var sjukt het ikväll som fick så mycket ragg. Oh, well. What can I say?
Jag måste dock säga att jag tycker att det är extremt jobbigt att gå ut med uppgiften om att vi separerat. Jag vill inte riktigt göra det då det känns så fel i timing. Att ha varit hos vår kompis i en vecka utan att ha sagt något och sen komma hem och annonsera ut nyheten känns inte helt rätt. Vi kan ju egentligen inte ta hänsyn till andra men det är ju förjävligt jobbigt. Hans familj... Jag vill inte göra slut med hans familj. Trist... Så jävla trist.
Kommentarer
Trackback
