Beslutsångest
Vaknar. Stirrar framför mig. Fast i tankar. Ångest. Ja, men det var ju ett trevligt nytt mönster i mitt liv.
Idag är ångesten så omfattande. Idag måste jag ta ett beslut.
Vi har en inplanerad resa tillsammans. Ska jag fortfarande åka? Vår gemensamma vän som väntar på oss där borta... Jag har ju verkligen sett framemot att få träffa honom igen. Resan är betald... Men idag är sista dagen för att växla pengar så jag måste bestämma mig.
Jag tror inte på en fortsättning för oss, men det gör du. Så på ett sätt skulle du kanske straffas lite av att vara bortrest med mig men inte få röra vid mig? Det vore faktiskt underbart om du led lite också. Så arg och sårad är jag. Men vore det bra? Skulle jag klara av att hålla god min inför vår vän så att inte han känner obehag? Skulle jag kunna njuta av resmålets alla upplevelser med dig trots att jag är så ledsen?
Och om jag inte åker... Vad gör jag då? Lägger mig i sängen i en vecka och tycker synd om mig själv? Går tillbaka till jobbet och berättar att min resa inte blev av med alla pinsamma följder det innebär? Jag orkar inte jobba just nu... Men jag vill inte ligga i sängen en hel vecka. Hade jag kunnat åka någon annanstans med en vän, hade det varit det bästa. Men jag hittar ingen lämplig sista minuten, eller för den delen en vän som både har råd och ledigt. Så då återstår bara att åka iväg på den redan inplanerade resan eller att ligga hemma i min säng och tycka synd om mig själv. Helvete!
Var det här tvunget att ske? Och just nu?
Idag är ångesten så omfattande. Idag måste jag ta ett beslut.
Vi har en inplanerad resa tillsammans. Ska jag fortfarande åka? Vår gemensamma vän som väntar på oss där borta... Jag har ju verkligen sett framemot att få träffa honom igen. Resan är betald... Men idag är sista dagen för att växla pengar så jag måste bestämma mig.
Jag tror inte på en fortsättning för oss, men det gör du. Så på ett sätt skulle du kanske straffas lite av att vara bortrest med mig men inte få röra vid mig? Det vore faktiskt underbart om du led lite också. Så arg och sårad är jag. Men vore det bra? Skulle jag klara av att hålla god min inför vår vän så att inte han känner obehag? Skulle jag kunna njuta av resmålets alla upplevelser med dig trots att jag är så ledsen?
Och om jag inte åker... Vad gör jag då? Lägger mig i sängen i en vecka och tycker synd om mig själv? Går tillbaka till jobbet och berättar att min resa inte blev av med alla pinsamma följder det innebär? Jag orkar inte jobba just nu... Men jag vill inte ligga i sängen en hel vecka. Hade jag kunnat åka någon annanstans med en vän, hade det varit det bästa. Men jag hittar ingen lämplig sista minuten, eller för den delen en vän som både har råd och ledigt. Så då återstår bara att åka iväg på den redan inplanerade resan eller att ligga hemma i min säng och tycka synd om mig själv. Helvete!
Var det här tvunget att ske? Och just nu?
Kommentarer
Trackback
