Exet bjöd på det vanliga
Är hemma - ensam. Exet försökte bjuda in sig, jag tackade nej. Så skönt.
Jag är så trött på ex. Kan inte för mitt liv förstå varför hakan alltid ramlar i asfalten när de dumpas. Det är knappast som att jag inte förvarnat. Alla dessa diskussioner om vad jag vill ha ändrat, att jag inte är nöjd, att jag inte trivs i relationen... Vadå? Var det varningstecken?
Som en blixt från klarblå himmel. Hur tydlig man än varit.
Och så det där... Det där som gör mig så tvär och sur att jag inte vet var jag ska ta vägen. "Jag kan ändra mig. Om vi gör såhär då?" Så jävla dags nu! Jävla trams! Vad sägs om att tillmötesgå mig när jag ber dig första gången i så fall? Vi har ju ändå haft det här samtalet i x antal månader nu... Har du lyssnat? Har du tagit in?
Vad sägs om att ta mig på allvar när det ännu finns tid och intresse från min sida? Varför ta tag i det när jag gett upp om oss? Verkar inte det vara lite fel i planeringen kanske?
Du är inte det första exet som beter sig såhär. Det verkar nästan vara en oskriven lag på att bete sig så dåraktigt. Men jag blir nästan som mest besviken på dig ändå. För jag tyckte verkligen att jag hade varnat dig så väl. Berättat exakt hur jag fungerar. Vad jag tycker om löften om bättring när det är försent. Du har till och med sett mig i den här rollen förrut. Hur kunde du låta det här ske? Jag har varit så brutalt ärlig mot dig. Lagt varenda litet kort på bordet. Du trodde att jag bluffade... Damn it! Guess what? You just lost...
Jag är så trött på ex. Kan inte för mitt liv förstå varför hakan alltid ramlar i asfalten när de dumpas. Det är knappast som att jag inte förvarnat. Alla dessa diskussioner om vad jag vill ha ändrat, att jag inte är nöjd, att jag inte trivs i relationen... Vadå? Var det varningstecken?
Som en blixt från klarblå himmel. Hur tydlig man än varit.
Och så det där... Det där som gör mig så tvär och sur att jag inte vet var jag ska ta vägen. "Jag kan ändra mig. Om vi gör såhär då?" Så jävla dags nu! Jävla trams! Vad sägs om att tillmötesgå mig när jag ber dig första gången i så fall? Vi har ju ändå haft det här samtalet i x antal månader nu... Har du lyssnat? Har du tagit in?
Vad sägs om att ta mig på allvar när det ännu finns tid och intresse från min sida? Varför ta tag i det när jag gett upp om oss? Verkar inte det vara lite fel i planeringen kanske?
Du är inte det första exet som beter sig såhär. Det verkar nästan vara en oskriven lag på att bete sig så dåraktigt. Men jag blir nästan som mest besviken på dig ändå. För jag tyckte verkligen att jag hade varnat dig så väl. Berättat exakt hur jag fungerar. Vad jag tycker om löften om bättring när det är försent. Du har till och med sett mig i den här rollen förrut. Hur kunde du låta det här ske? Jag har varit så brutalt ärlig mot dig. Lagt varenda litet kort på bordet. Du trodde att jag bluffade... Damn it! Guess what? You just lost...
Kommentarer
Trackback
