Genom tårar
Vaknade... Stirrade rakt in i datorskärmen. Låg i flera minuter och stirrade på skärmsläckaren. Tankarna snurrar runt, runt i en hastighet jag har svårt att följa. Inser att det inte är speciellt givande att följa skärmsläckaren med blicken. Blir lite rädd för mig själv... För det dystra. För förtvivlan jag känner.
Kom att tänka på min syrras sms till mig igår:
"Fantastiska du. Allt löser sig alltid i slutändan, även dom gånger man inte har en aning om hur. Älskar dig. Puss"
När? När löser det sig? Jag är redan trött på den här historien. Jag vill så gärna känna att den är överspelad. Hur långt är det tills dess? Kommer jag ha mycket ont på vägen? Kommer tårarna sluta rinna snart? Men tack, älskade syster, för att du påminner om något så självklart som man faktiskt inte tänker på när man är mitt uppe i det. Det var verkligen en ljusglimt i allt mörker.
Godmorgon då... Verkligen.
Kom att tänka på min syrras sms till mig igår:
"Fantastiska du. Allt löser sig alltid i slutändan, även dom gånger man inte har en aning om hur. Älskar dig. Puss"
När? När löser det sig? Jag är redan trött på den här historien. Jag vill så gärna känna att den är överspelad. Hur långt är det tills dess? Kommer jag ha mycket ont på vägen? Kommer tårarna sluta rinna snart? Men tack, älskade syster, för att du påminner om något så självklart som man faktiskt inte tänker på när man är mitt uppe i det. Det var verkligen en ljusglimt i allt mörker.
Godmorgon då... Verkligen.
Kommentarer
Trackback
