Jag gråter inte i sällskap...

...men nu är jag hemma igen.
Vill sova. Är så trött. Har så ont.
Tänk att få vara törnrosa just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0