Low energy
Hela jag är depp. Vad jag än gör känner jag mig nere. Överväger att börja med antidepressiva igen. Om det inte släpper av sig självt.
Träffade herr A i helgen. Det var mysigt och rätt roligt. Men jag börjar ledsna på det. Att ses och sitta inne. Inte hitta på något. Det är mysigt ett tag, sen får jag panik. Vill ha nöjen. Behöver nöjen. Behöver energin det ger...
Well thank you, mr Bartender!
Utgången i lördags var underbart rolig.
Fyllde kvällen med lite hyss och roliga utmaningar.
Finns inget bättre.
Kom undan med en löjlig summa pengar på hela kvällen.
Bartendern bjöd på både shot och drink.
Bara sådär. (Sjukt snygg btw)
Inga killar med hem. Såklart.
Sov ensam i min egen säng.
Saknade herr A..? Ja, vid några enstaka tillfällen.
Skrattade mycket.
Fick många komplimanger.
Inga telefonnummer byttes.
That´s it folks!
Speak your mind, boy
"Nej, du kan väl klä dig i en säck istället så att ingen stjäl dig ifrån mig?"
Mmm... Jag undrar jag.
Hoppas verkligen att han säger till om det är ett förhållande han vill ha... Rakt ut. Jag tänker inte ta hänsyn till små hintar.
Ikväll ska jag ut. Kanske i klänningen. Singelmobilen verkar ha gått sönder. Den vägrar ladda. Helvete!
Anyways... Jag funderar på att lägga ner den här bloggen. Kan inte komma ifrån känslan att det bara är en tidsfråga innan någon jag känner hittar hit. Det ogillas.
Ps
Nu har jag tagit reda på mer. En utav bröderna är singel.
Ålder 34. Eller var det 32? Hmm... Big deal.
Anyone? :P
Jävla tjat om den där herr A
Det börjar gå mig på nerverna hur allting mer och mer tycks kretsa kring den där herr A. Bara kolla i den här bedrövliga bloggen vilket tjat det är om denna karl. Åkte ju hem till honom i fredags. Lämnade inte lägenheten en enda gång på 25 timmar! Han däremot lämnade lägenheten en gång för att införskaffa mat medan jag duschade. Dessa 25 timmar ägnade vi oss åt sex, sömn och True Blood. Det var så jävla mysigt. Vi tog igen alla dessa vardagsmorgnar då vi inte hunnit mysa.
"Jag sover mycket bättre med dig än själv" förklarade herr A.
Han är en riktigt kelig typ. Tätt ihop ska man ligga. Skeda och skedas. Han är så mycket man och ändå så... fin. Skör på något sätt. När han ligger och sover och man pussar på honom så ser man hur mycket han myser och han ler som en liten pojke. Den finaste pojken. Så öm och kärleksfull.
Det är skönt när det keliga kan lämnas därhän vid annan aktivitet. När det kommer till sexet kan jag inte annat än le. Han är så jävla mån om min njutning att jag rentav kan bli irriterad. Kan inte förklara detta, det finns ingen logik. Förmodligen bara det att jag är minst lika mån om hans njutning så att det stör mig när han vill sätta mig först. Men sen kommer orgasmen... och han är förlåten.
Men trots att jag inte kan önska mig mer av en man än vad herr A har att ge, önskar jag att han inte fick så mycket utrymme. Nästa helg ska jag ut. Då ska jag försöka flirta järnet. För att det är kul. Det är bara det där lilla hindret som ska elimineras först. Den fixa idén om att ingen ens är i närheten så intressant som herr A. När den tanken är borta... Then I am good to go!
No weird thoughts
Det gick alldeles utmärkt att bara njuta av herr A igår.
Inga konstigheter. Han sa inget som fick mig att undra över var vi står.
Bara ännu fler komplimanger. Den typen av komplimanger jag kan ta.
Som att han kallar mig "gorgeous"
Att han älskar att ha sex med mig och att vi är synkade.
Ja, helt naturliga komplimanger från en kille helt enkelt.
Vi ska ses ikväll igen.
Kors i taket - 2 kvällar i rad.
Nu ska jag ta mig en powernap så jag orkar med en kväll till.
Det absolut bästa är att det är lördag imorgon och att vi kan ligga kvar i sängen och dra oss.
Det var en riktig kamp att ta sig upp imorse. Inte bara för att antal timmar sömn blev lite för få.
Hur lätt är det att lämna sängen när man ligger bredvid den finaste karln man sett?
Varje gång jag samlat tillräckligt med ork och vilja att ta mig upp ur den där sängen slängde han
armen om mig och drog mig till sig. Det är en jädrans tur att man har flexmöjligheter på jobbet.
Trevlig helg!
Zzz
Ett försök att leva i nuet
Jag är sjukt rädd för kärlek.
Målar alltid upp de värsta scenarion som kan ske. Det är allt mellan otrohet, svartsjukegräl, sjukdom och ond, bråd död.
Har kommit på mig själv flertalet gånger funderandes kring alla sätt herr A skulle kunna skadas eller rentav dö ifrån mig. Det känns som något att ta upp med terapeuten. Jag förstår inte varför jag alltid tror att mina pojkvänner ska dö ifrån mig. Det är ju helt rubbat!
Och herr A är inte min pojkvän. Men jag får lov att erkänna att jag uppenbarligen är sjukt förtjust i honom. Och att om jag velat ha ett förhållande hade herr A varit den andra halvan i detta. Imorgon ska vi ses. Då ska jag stänga av allt vad tankar heter och bara njuta. Då har jag något trevligt att se tillbaka på den dagen det skiter sig mellan oss. Pessimist javisst! Men sanningen är att det är värt det. Det jag får uppleva med honom nu är värt en eventuell hjärtesorg i efterhand. Gäller bara att minnas det när det väl smäller. Helvete vad fast jag är i mina negativa tankar. Vad fan är det för fel på mig??
