Justify My Love

Jag borde bestraffas. Jag är alldeles för lat för mitt eget bästa. Hade lovat mig själv att diska och plocka här hemma när jag kom hem efter jobbet. Men jag var så trött. Haft en typisk måndag på jobbet där allt gått trögt och fel.
Tror nästan att jag fortfarande är bakis. Så istället för att göra i ordning här hemma har jag suttit på Facebook. Skrivit strunt med vänner, följt upp svaren på inbjudningarna inför min födelsedagsfest.

I lördags träffade jag mitt ex R. Egentligen vill jag snarare kalla honom min vän med tanke på att det var flera år sedan vi hade ihop det. Min intuition stämde hur som helst. Han mådde inte så bra. Jag lyckades inte riktigt få upp hans humör heller tyvärr. Det blev nästan tvärtom istället. Han pratade om att han sparat en låda med saker som påminner om mig. Jag erbjöd mig att kasta den lådan men det fick jag inte. Vad i hela friden är det frågan om?

Senare på kvällen mötte jag upp en väninna och en bekant till henne. Vi var på två olika ställen på Söder. En mycket rar kille kom fram till mig och sade: "Ursäkta, det här kanske är lite framfusigt men jag skulle väldigt gärna få en dans med dig." Jag tittade honom djupt i ögonen och möttes av riktiga hundvalpsögon. Svarade: "Hur skulle jag kunna tacka nej till det? Såklart du får."
Dessvärre hade jag hunnit messa min gamla date och frågat om han var på samma ställe, vilket han inte var - från början vill säga. Men han kom såklart dit på stört. Ensam och full. Jag blev såklart mycket imponerad - eller inte.
Det blev hur som haver ingen dans med hundvalpsögonen. Han kom förvisso fram och bjöd upp mig men tillfället var så illa valt att jag lovade att bjuda upp honom när det passade bättre. Det hann jag aldrig. Han kom och tog mig i handen när jag satt  med fulla daten (tack och lov satt hela sällskapet vid bordet så det blev inte så pinsamt som det hade kunnat bli) och sa att han skulle gå, beklagade att det aldrig blev någon dans men att han var glad över att ha träffat mig. 

Jag är ju en sucker för gentlemän och han behandlade mig som en drottning. Så när han berättar att han inte är från Stockholm och att han åker hem imorgonkväll så tar jag helt enkelt tag i hans hand och drar honom utom synhåll för fulla daten. Vi byter nummer och säger att vi ska höras på söndagen. Jag frågar hur gammal han är då han ser så ung ut. Han är några år yngre än mig. Sak samma. Sedan skiljs vi åt. 

Fulla daten håller på att driva mig till vansinne. Så full som han var borde han ha hållt sig borta. Någongång under kvällen kläckte han ur sig något spydigt om min singelmobil vilket fick mig att fräsa till. Sa att jag inte varit annat än ärlig mot honom och att han inte kan säga ett skit om det. Antar att det var lite svartsjuka som klev in - jag tror att det var svårt att misstolka vibbarna mellan mig och hundvalpsögonen. Sedan satt jag ett ganska bra tag och försökte förklara att vi inte hade en framtid ihop efter att han hade berättat vad han var ute efter. Han var full och trög. När jag ifrågasatte vad det var han gillade med mig så började han först räkna upp det fysiska. (Inte ett speciellt smart drag - uppskattas inte.) Sedan kom han fram till att daten hade varit så mysig. Det hade gått och snackat med mig. Jag hade varit så rolig.

Frågade hur han ställde sig till det faktum att vi är så pass olika. Att vi är som natt och dag. Det tyckte han inte att vi var. Så jag fick börja argumentera kring våra olikheter. Började med det faktum att han jagar. Jag skulle aldrig ta i ett skjutvapen av principskäl. Hade en känsla av att vi var väldigt olika politiskt sett också vilket jag fick honom att bekräfta. När jag sa att det aldrig skulle falla mig in att rösta på det han röstat på så kontrade han med att politik inte hör hemma i ett förhållande. Jag tycker tvärtom att det är en viktig del. Ja, vi kunde inte ens enas om att vara oense. Han var så sjukt envis att jag till slut bara gav upp och gick och dansade istället.

Han skickade följande sms på natten: "Kul att höras, trots att vi är så olika. :-)"
Jag svarade aldrig. Söndag får jag: "Kul att du ville träffas. Är dock lite förbryllad över varför. Vill du ha en kk eller är du intresserad av mig på allvar? Eller ville du bara se om jag dök upp."
Och jag kan erkänna att jag känner mig lite hård och kantig men jag blev så jävla less när han dök upp full att jag svarade (först imorse): "Hej. Ja till att börja med så är jag inte ute efter något av det du nämnt. Mitt första sms var för att kolla om du befann dig på .... Sen tänkte jag att det såklart vore trevligt att slå ihop oss för kvällen då vi båda var ute. Ja, du vet - socialt umgänge är ju alltid trevligt. Sen gick det kanske inte riktigt som jag tänkt mig vilket jag även försökte förklara. Hur som så känns det inte mer komplicerat än så att jag gjorde något jag för stunden kände att jag ville. Och nu har jag i princip skrivit en hel bok och jag har en känsla av att du ändå inte är nöjd med svaret :) Eller?" 
Fick tillbaka: "Japp, duger. =-)" 

Jag orkar inte kommentera den historien något mer. Känner mig alldeles för less. 
Daten som skulle skett igår var jag alldeles för bakis för att utföra, men jag skyllde förstås på annat. 
 
A har inte hört av sig. Han skulle komma hem från sin semester idag. Har han glömt mig eller tycker han att det är dags för mig att höra av mig tro? Hmm...