Daten i lördags
Vi möttes upp på avtalad plats för att ta en kort promenad ut på en brygga.
Där dukade han upp med filt, rosévin och riktigt god mat som han lagat till själv.
Han visade sig ha många järn i elden, flertalet yrken och hunnit med en del i livet.
Det var då jag insåg att det borde skilja en del år mellan oss. Jodå, rätt uppfattat.
Han var 10 år äldre. Det syntes inte, märktes i övrigt inte. Inga barn. Liten lya.
Trevlig.
Efter bryggan packade vi ihop och begav oss hem till honom för att lämna packningen.
Väl där drack vi lite till rosé ute på balkongen. Sen tog han mig ut till ett relativt nyöppnat
ställe som jag inte besökt innan. Där hann vi med en varsin öl, sen skulle vi vidare.
Men den planen gick lite i stöpet. Den påtänka takterassen var stängd.
Så det blev lite simplare. En öl och en drink senare skulle vi åka hem. Vi hoppade in i
en taxi och körde hem honom innan taxin skulle fortsätta åt mitt håll.. Men då
taxichauffören var riktigt dryg hoppade även jag av för att ringa efter en ny taxi.
Vilket vi gjorde - 3 gånger utan att någon taxi kom. (Taxi 020 för den som undrar.)
Det hela slutade med att vi gick upp till honom och drack ännu mer rosé på balkongen,
sen sov jag kvar. Med betoning på sov. Vi delade en kyss and that was it. Mest för att jag
kunde. För att jag är singel och inte behöver visa hänsyn till någon annan än mig själv.
Och såklart för att det var mysigt. Framför allt var det mysigt att dela säng.
Vi kommer ses igen då jag lånade en bok av honom. Han hade massor av böcker
liggandes överallt. Jag måste nog såhär i efterhand erkänna att jag dras till män som
läser en del. Vi pratade en hel del om böcker.
Men... As far as for the romantic deal... No. Det var inget pirr i magen. Det var som jag
förväntat mig - trevligt. No less, no more. Men nu råkar jag ha skaffat mig ett litet bekymmer.
Som jag påpekade ytterligare en gång för honom under daten, vill jag bara vara vänner.
Han sa att han mindes det från kvällen vi träffades men berättade att det var ju inte hans
syfte med det hela. Och idag ringde han. Jag orkade faktiskt inte svara. Ska såklart inte
börja ignorera honom nu även om det lockar en aning.
Men ärligt? Varför är det så svårt för killar att lyssna och ta på allvar? Allt skulle vara så
mycket lättare om de bara lyssnade.
