Justify My Love

Har tagit en semesterdag idag. Ligger kvar i sängen. Måste ta mig upp nu så jag kommer iväg.
Ska åka till Skarpö och umgås med syrran och co. Känns mysigt. Ännu mysigare hade det varit
att hångla upp herr A.

Jag känner mig nästintill besatt. Det är bra att jag är så pass busy ett tag framöver. Hans perfektion
måste få blekna lite. Ingen är ju perfekt... När man är till synes perfekt går min varningsradar igång.
Mmm... Han är säkert massmördare! That´s it! Honom kan man ju inte träffa!

Idag känns det rörigt i känslovärlden. Mitt ex förklarade sin kärlek för mig idag. Sa att han fallit handlöst igen efter helgen... Att han fick magont av att tänka på mig. Han var med på festen i lördags. Jag bad honom ifrågasätta hans känslor med tanke på hur vi haft det och han svarade "Jag vet. Det är så tydligt att du mår bättre utan mig."
Så nu ska vi börja undvika varandra ett tag. Se om det blir bättre.

Imorgon är det aw (läs; after work).  Exet och jag jobbar inom samma koncern men jag tror inte att mitt ex vet om morgonens planer. Han var inte nämnd på deltagarlistan en vän rabblade upp i alla fall. Herr A kommer att dyka förbi och säga hej så det vore väldigt dumt om exet plötsligt dök upp.

Så nu ska jag äntligen träffa den där karln. Det är ju på tiden. Jag har verkligen blivit nyfiken på honom. Mest för att vi inte setts utan bara sms:at sedan där kvällen på Berns. Han är inte påträngande, han är inte kylig. Han är bara... cool. Vi verkar ligga på ungefär samma nivå när det kommer till att höras av. Det känns som en mycket bra start.

Ja, lördagen var det jag skulle berätta om ja. Det var en supertrevlig dag med många fina vänner. Vi grillade och spelade brännboll hela dagen lång. På kvällen gick nästan hälften av oss ut. Det var mycket trevligt. Lite obekvämt emellanåt när mitt tidigare hångel N lade armen om mig och drog mig till sig. Fick snällt förklara att jag försökte visa mitt medföljande ex lite respekt. Lagom till att första stället stängde blev jag onykter. Man kan väl inte bli annat när folk skämmer bort en med ett nytt glas alkohol så fort det förra tar slut. Nu var vi bara åtta personer kvar. Vi funderade på en eventuell hemmafest hos mig eller  fortsatt utgång på Berns. Av någon anledning bestämde vi oss för Berns.

Mmm... Så där var vi då. Sex killar och två tjejer utanför Berns. Har ingen aning om vad klockan var men säg kring halv två, två. Kön var sjuklig. Fast vad fan kan man förvänta sig av Berns vid den tiden en lördag? Fyra av oss gick efter vad jag ansåg var en evighets väntan in på Berns, jag var inte en av dem. Jag och resterande satte oss på McDonalds. Där åt vi och pratade om att vi skulle hem och spela kort. Tills jag somnade i mitt ex knä. Jo men visst. Så fort jag satte mig och tog det lugnt så kom tröttheten och slog mig som en stekpanna i huvudet. Exet följde med hem. Trodde jag somnade bums men exet påstår att jag låg och kysste honom i sängen. Det är inget jag minns.
Ooops! Fuck it. Why the hell did I do that?

Funderar på att röja min blogg för en vän. Hon vet redan allt om mig, det finns ingen hemlighet oss emellan. Men inte ens hon har fått adressen hit. Det är många av mina vänner som vet att jag har en hemlig blogg. Men då det inte är några bloggers i vänskapskretsen förblir den hemlig. Finns egentligen bara en som skulle kunna ta sig hit av ren slump. Och om den personen satte sig in i bloggen en aning skulle jag snart vara avslöjad. Mitt ex skulle nog också kunna söka sig hit om han lade manken till. Men jag har förbjudit honom. Sagt att han förmodligen inte vill hitta den här bloggen i alla fall. 

Men undrar om jag ska dela bloggen med åtminstone en vän? Det känns så konstigt att stänga ute henne. Är bara rädd att det ska hämma mig. Trots att jag inte har hemligheter för henne så känns det som att det skulle kunna hindra mig på något sätt ändå. Jag kan inte alls förklara varför och så är det säkert inte men... Nej, jag vet inte vad jag vill. Kan inte bestämma mig.

Någon som suttit i samma sits?

Nu har jag bestämt mig. Blir hemma ikväll. Kommer tappa upp ett bad, ta med mig ett glas rosé och boken jag läser. Bädda åt katten bredvid så att hon får känna att hon är "med." Man får inte lämna henne utanför - inte ens när man badar. Vad spelar det för roll att hon avskyr vatten? Hon ska ändå vara med. Titta på. Höra till. Och mitt hjärta tillhör henne. Totalt.

Ikväll ska jag på bio. Med en väninna.
Fått ett mms från en av favoriterna från afterworkkvällen.
Killen från Berns. För enkelhetens skull kallar vi honom A.
Han är iväg på semester. Mms:et visade en mmycket vacker vy.
Rart att han messar från sin semester.
Kan dock gissa att det är en säkerhetsåtgärd  så att jag vare sig
ska glömma honom eller känna mig obekväm för att det gått
ett tag sen senast vi sågs, när han väl kommer hem.
Det är förvisso i nästa vecka han kommer hem.
Men det är ju en hel evighet i en singels liv ;)

Jo, förresten. Jag har såklart kollat upp honom också.

Så jag skulle kunna överraska honom utanför hans lya...

Tänk er för innan ni lämnar ut namn och nummer.

Läskigt lätt.

C ya!

Jag önskar att jag hade en balle att ligga på! Balle = balkong - ett förtydligande för den som har snuskig fantasi. Inget illa menat, jag är likadan :)

Idag var jag "tvungen" att flexa och gå tidigare från jobbet. Älska flex! Jag kunde knappt hålla ögonen öppna. Det är medicineringen som fullkomligt sänkt mig. Jag brukar alltid bli väldigt trött utav mina allergitabletter och i kombination med min antibiotikakur blev jag fullkomligt drogad.
Var hemma vid fyra och somnade på stört. Lite ångest bara att jag ska vara så galet trött just den dag då solen äntligen skiner! Attans. Hade jag haft en balkong hade jag lagt mig för att sova på den. Här är vi inte rädda för solen inte.

Jag har sovit i några timmar nu. Skönt. Vaknat, talat i telefon, ätit middag. Om man nu får kalla en risifrutti, lite popcorn och några ballerinakakor för middag. Antagligen inte. Skyller på att jag åt en ordentlig lunch och är alldeles för trött för att ordna föda. Inga ätstörningar här inte!

Jag kom att tänka på en sak angående dating... Insåg att det kanske inte är så schysst att gå på date om man redan från början vet att man vill förbli singel. Eller?
Det här slog mig först idag. Det är den där jävla singelmobilen som har rört till det. Jag är inte längre på min vakt när jag är ute. Känner mig inte skeptisk eller misstänksam. Förhör inte. Eller jo, det gör jag nog alltid - men sånt märker inte killar, haha. Ni vet att människor älskar att tala om sig själva va?

Ett av mina mål här i livet är förvisso att mjukna lite. Vet bara inte om jag tycker att det räknas att vara trevlig mot män på krogen och att ge ut mitt nummer utan att rycka på axlarna... Det känns snarare som att jag gömmer mig bakom den där singelmobilen. Det är så lätt att vara trevlig när jag vet att jag kan välja att aldrig mer se dessa personer igen. Det är tryggt att veta att telefonnumret inte går att spåra. Känns lite som att man får ångerfrist på grabbarna. (Fy, vilken hemsk människa jag är ibland.)

Och nu åter till mitt dilemma. Bör jag gå på date när jag egentligen vill vara singel? Är det schysst mot killen? Det är faktiskt inte som att jag låtsas. Jag står till och med för det faktum att de får ett nummer till något som jag kallar singelmobilen. Och det absolut coolaste jag vet är en kille som (förstås inte helt utan skepsis, det vore bara udda) accepterar detta faktum. Så om jag är ärlig så är det väl helt okej? Jag försöker komma fram till varför jag vill gå på date om jag vill förbli singel men jag kan inte riktigt komma på en bra anledning. Känns mer som att det hör till singellivet och att det kan vara roligt. Lära mig ännu mer om män. Gräva i deras tankar, utforska deras fantasier, lyssna till deras drömmar.

Å andra sidan är det precis så jag blir kär. Genom att gräva i någons tankar och känslor och upptäcka att de fascinerar mig. Att de inte är som andra. När jag ser något unikt faller jag som en fura. Med det facit i hand borde jag såklart undvika dater. (Eller för er som gillar den svengelska stavningen "dejter") Alternativt att man sätter en gräns för hur många dater man får gå på med en och samma person... Jag spårar ur här. Det är såhär min hjärna funkar. Eller rättare sagt inte funkar. Det blir bara ett enda stort virrvarr av för många tankar tills jag glömt grunden till det hela. Sen står jag där (läs; här) och känner mig om möjligt ännu mer förvirrad än innan.

Behöver få två frågor besvarade

1) Är det fel av mig att gå på date?
2) Hur bör man stava - date/dejt?

"Daten" hörde av sig igår via sms för vad jag tror är sista gången. Efter alla dessa sms, mms och samtal kom detta:

"Verkar vara lite struligt för dig just nu. Jag hade en kanonkul lör med dig, :-) men jag ska inte jaga dig, räcker med jakt i skogen :-)antar att du hör av dig om du är intresserad. Ta hand om dig."

När jag skulle svara (något medhållande förstås) så lade min singelmobil av. Jag ska byta ut den.

Har ni hört talas om det här fantastiska ordet "lättnad"? Det är så jag känner just nu.

Det finns en helt legitim anledning till att jag inte skrev något igår. Hade nämligen besök som började med kallprat, fortsatte i vindrickande och slutade med hett sex! With who you ask? Mitt ex. Jo men visst. Det var så sjukt bra!
Vi satt i soffan när han började leka med mitt hår och smeka min nacke. Vi kom närmare och närmare varandra och satt bokstavligen och snuddade vid varandras läppar till slut. Båda lika envisa med att inte ge efter först. Men så fort jag slappnade av en aning och särade en millimeter på läpparna så var han där. Och sen var det bara kört.

Kände mig alldeles utsvulten. Han verkade sukta lika mycket. Satte mig gränsle över honom och kysste honom överallt. Slet ner honom i sängen för att sedan ångra mig och flytta oss till bordet istället. Mmm... Hans händer runt min hals igen. Det har jag saknat. Han sov kvar. Det var också härligt. Sov riktigt gott. Alldeles utmattad. Drömde att vi låg i en 69:a. Det hade varit ännu mumsigare. Mmm...

Så fort man lyckats lägga det någorlunda bakom sig så gör du det igen. Varför? Jag har ställt den frågan i så många år nu. Borde ha lärt mig att jag aldrig får svar.
Se dig omkring! Det finns fler än du här. Hur mår andra? Inte så bra alltid de heller va? Hur kommer det sig att det alltid varit extra synd om dig?
Hur kommer det sig att du har så svårt för allt? För att jobba, ta hand om dig själv, ta hand om dina barn? Skyll för fan inte på din uppväxt - jag är trött på den historien! Vad hände med min? Hur klarade jag mig?
Kan du säga att det var tack vare dig? Eller kan det vara ärligare att säga trots dig?

Varför gör du inte bara slut på det hela om allt är ett enda stort lidande? Det är ju ändå dit du är på väg. Och det är det enda målet du hängivet verkat riktat in dig på redan från början.
Du har haft så många val i ditt liv. Av någon anledning lyckas du alltid välja fel. Hur fan lyckas du? Jag är så fruktansvärt arg på dig. Jag föraktar dig. Ser ner på dig. För att jag ser all den jävla potential du haft att ta dig någonstans.

Nu är det över. Nu är det slut. Du är döende. Och det är såhär du väljer att gå? Är det såhär du vill att vi ska minnas dig? Vad sägs om att leva den sista tiden så som du skulle levt hela ditt liv istället? Klart att det är tufft. Klart att det känns. Precis som livet gör. För alla. Inte bara för dig.
Jag tycker att du är skyldig dina barn att för en gångs skull välja bort alkoholen. Men visst, det är ditt val i slutändan. Precis som alltid. Lite lustigt bara att ingen frågade mig om jag ville sättas till livet och växa upp i en dysfunktionell familj. Var fanns mitt val? Nej, det var ännu ett av dina tvivelaktiga beslut. Känns det bra?
 

Blir hemma. Ensam med katten. Godis, läsk och film. Ska se Changeling med Angelina Jolie i huvudrollen. Jag gillar Angelina. Hon tilltalar mig på ett annorlunda sätt. Hon är helt enkelt one of a kind. 

Känns som att jag bryter mot någons sorts singelkodex nu som sitter hemma själv på en lördag...
I sure hope not. 
 

Ikväll skulle jag vilja hyra skräckfilm och mysa hemma i soffan. Det är precis rätt väder för det. Det enda som saknas är sällskapet man kan kura ihop sig med under en filt.

Det här var något nytt. Jag vet inte hur man gör sådant här som singel. Det blir ju inte lika mysigt att göra det själv. Framförallt inte om jag ska se skräckfilm. Åh, vad skulle jag inte ge för en härlig manskropp att hålla om i soffan just nu...

Var just med en väninna och solade. Berättade stolt att jag hade hånglat och blev till min förvåning ifrågasatt om det var första gången sedan jag blev singel. Hon menade att jag under min dryga månad som singel borde ha hånglat med betydligt fler. Va? Gör man så? Haha, vafan! Det hade jag missat.

Det var trevligt. Nu har jag tagit det där klivet på riktigt ut i singeldjungeln.
Från denna punkt finns ingen återvändo.
Fy, vad dramatisk jag är. Undrar om jag inte fortfarande är full.
Kan nog vara så. Huvudet gör ont som vanligt. Tyder ju på baksmälla.
Hånglat har jag gjort!
Så det så. Haha.