Ultimata singelprylen
Jag har tänkt tanken många gånger... Idag fixade jag det. En mobil med kontantkort till för lösa kontakter. Nu behöver jag inte längra låta bli att ge ut mitt nr eller "ge fel" på krogen. Nu kan jag ge de numret till min "singelmobil" istället. Så jävla bra! Det här kan ju bli riktigt roligt. 
I am bad
Istället skulle jag tvätta och laga mat.
Om jag ska komma iväg över midsommar är det en hel del som ska hinnas ordnas med först.
Så vad har jag gjort idag?
Vi kan säga som såhär... Jag är hungrig. Och mina trosor börjar ta slut i byrålådan.
Usel.
Nu ska jag äta något snabbt. Sen lägga mig och titta på Heroes. Mot bättre vetande.
Har drömt om superkrafter hela natten. Man kanske skulle låta bli?
Mmm, troligt.
Lousy I tell you.
Annorlunda singel
Ligger i sängen och tittar på Heroes.
Tänker på hur annorlunda det känns att vara singel den här gången... Jag brukar inte ha något emot singellivet.
Brukar tycka att det är riktigt roligt i början. Efter ett tag tröttnar jag dock på alla dessa efterhängsna, korkade killar som syns där ute. Det finns alldeles för många av den dåliga sorten.
Jag är trött redan nu. Och det har inte ens gått en månad.
Funderar på om det kan bero på omgivningen. Så många av mina vänner som har barn, eller är gravida. Sambos.
Och här är jag. Tycker alltid att gräset är grönare på andra sidan. Tröttsamt.
Igår kom jag på mig själv med att tänka på hur mysigt det vore att vara kär igen. Sådär innerligt kär... i en bra kille. Intalade mig att nästa bra kille ska jag behålla. Låta bli att hitta fel och lära mig att uppskatta.
Jag verkar inte kunna bestämma mig för hur jag vill att livet ska se ut. Frustrerande.
Nej tack!
Hemmafest. Oh, lovely!
Kände av stämningen. Sambo med två barn ville gärna.
Tack, men nej tack!
Inte min grej det där.
Sova däremot?
That´s the way
Aha, aha - I like it,
aha aha!
Partytime
Huvudvärken syns inte utanpå.
Ha det gott!
My head hurts!
Och klockan 14.00 ska jag börja festa igen. Det får nog bli en nykter fest för min del.
Jag önskar att jag sov nu. Ska försöka sova lite till.
Kvarterskrogar är farliga.
Ola Rapace - ångest
Kom att tänka på Ola Rapace. Han påminner om mitt ex. (Fästmannen).
Fast mitt ex var 20 gånger så smart...
Så snygg. Så smart. Varför dumpade jag honom?
Försöker minnas...
Kvarterskrogen - tabu?
Sen blir det middag ute med en väninna. Speciellt sent kommer det nog inte bli med tanke på att hon är gravid. Dessutom har hon valt ett ställe som jag gärna inte blir långvarig på. Vad hon valde? Kvarterskrogen. Jodå, det är sant. Av någon anledning så är den här kvarterskrogen allmänt accepterad utav ungdomar och uppvuxna i området... Jag kan inte förstå varför. Har själv alltid ansett att kvarterskrogar är lite tabu för folk under fyrtio. Men men... Det kan ju vara jag som är lite väl fyrkantig på den fronten.
Det är bara att finna sig. Den gravida kvinnans ord är min lag. Men så fort hon har klämt ut den där slembollen - då jävlar blir det andra bullar.
Dagens känsla
Känns inte helt grått i alla fall...
Förlåt mig, mamma...
Förlåt för att jag inte tar vara på varenda sekund du har kvar här i livet...
Jag vet inte varför jag har så svårt att tänka på dig.
Det är som att din dödsdom inte nått mitt förstånd.
Min hjärna fungerar såhär. Den bara stänger av.
Psykoterapeuten säger sig förstå det. Din och pappas "frånvaro" under min uppväxt...
Det är den hon hänvisar till. Att jag fått klara mig själv från så pass ung ålder.
Nu är det jag som är frånvarande.
Fast till skillnad från dig behöver jag ingen alkohol för att stänga av.
Till följd av allt som har hänt har det här blivit min överlevnadsmekanism.
Det säger hon... Terapeuten.
Jag vill ha kontakt med mina känslor, mamma.
Jag vill komma att tänka på dig.
Jag vill kunna känna efter hur saker känns och hur jag mår.
Istället resonerar jag fram känslor.
Jag ber dig om förlåtelse nu för att jag vet att jag borde vara ledsen.
Det här är ett mönster, mamma.
Lyckas inte bryta det.
Jag tänker på din kommande död.
Besviken på det liv du valt att leva.
Tror att döden kan innebära den frid och ro du aldrig funnit här i livet.
Hoppas att jag inte har fel.
För trots allt... Så älskar jag dig när du är min mamma.
Jag önskar dig det allra bästa.
Och jag tänker på dig... men först om kvällarna...
...när mörkret börjar falla och du redan sover.
Då det är försent för mig att nå dig.
Förlåt.
Exets destruktiva beteende
Men ikväll tänker jag faktiskt på honom. Idag på jobbet mailade han och frågade hur jag mår och som sig bör besvarade jag mailet med samma fråga. Tillbaka fick jag att det var sådär. Att han kontaktat sjukvården för att få någon att prata med om sitt destruktiva beteende. Det är väldigt bra. Och jag hoppas att han gör det för sin egen skull. Vi har pratat om det många gånger och även om han hållit med om att det vore bra att gå och prata med någon så har han aldrig tagit tag i det.
Ensam är stark. För att ensam måste.
Betnér - en rätt het grabb
Kanal 5. Han är lite småhet ibland den där Betnér. Humor gör mycket.
Sov gott!
Magont och många tankar
Idag har jag jobbat - kändes helt ok om man bortser från den värkande magen.
I övrigt kan jag inte sluta analysera mitt liv. Hur jag är. Vad som är bra. Vad som är dåligt. Vem jag vill vara. Hur jag ska tänka kring förhållanden. Vad jag vill ha. Varför jag vill vara singel. Etc. etc.
Kanske kan vara nyttigt. Men det är så mycket jag tänker på samtidigt att det bara blir rörigt.
Har konstaterat att jag är rätt slarvig och glömsk numera. Jag är vanligtvis väldigt noggrann med exempelvis stavning, men här i bloggen har jag funnit hur mycket slarvfel som helst. Det är riktigt enerverande. Speciellt då jag anser att jag korrekturläst innan publicering. Det är lite som att hjärnan inte kan fokusera längre. Jag ser helt enkelt inte mina tarvliga slarvfel. Jag ska försöka bättra mig. Ber om ursäkt.
Skvaller
Får man gå och lägga sig såhär tidigt? Jag är helt slut efter en långpromenad med en väninna. Vi skvallrade en hel del. Jag berättade om varför jag numera är singel. Hon berättade att hon är gravid. Ja, hennes nyhet vann ju med råge! Jag är den enda som vet än sålänge. Blev såklart mycket glad för hennes skull även om jag förlorar ännu en vän till barnjoddel-träsket. Hon sa sig tro att jag skulle omvändas. Att jag kommer vilja ha barn en dag. Då berättade jag att jag var nära på att skaffa barn med min förra fästman. Det visste hon minsann inte. Tur att jag hann ändra åsikt i barnfrågan i tid. Ett barn passar inte riktigt in i mitt liv helt enkelt.
Nej, nu ska jag äta sen blir det nog sängen. Jag är verkligen helt dränerad på energi. Kan kanske ha en del att göra med den sena hemkomsten i natt. Jag skyller på det.
Oh, what a night!
Nya nummer i mobilens telefonbok som jag inte kommer ringa. Trots att jag förklarade att jag bara var ute efter vänskap och de verkade vara med på noterna.
Syndat på dansgolvet med både män och kvinnor. Hetsade fram en tävling. Hett att se de arbeta så... En på varsin sida om mig. Tillsammans stal vi dansgolvet från den grymt duktiga Usher-kopian. Han erkände senare att så var fallet. Usher-kopian alltså.
Oh, so good. Jag vann!
Mannen i min dröm
Omfamningen var kärleksfull, öm, trånande.
Jag bedyrade min kärlek. Sa att jag saknat.
Det är vi, vi hör ihop, sa jag. Jag förstår det nu.
Jag kysste hans ansikte, hans ögonlock.
Hans ansikte mellan mina händer,
mitt ansikte strax ovanför hans.
Gränslar honom. Vi är nakna.
Vaknar.
Han var speciell... Och jag undrar om det kommer en dag då jag slipper känna ångest över att vi inte lyckades tillsammans. Det verkar ta sin tid.
Eremiten kröp ut
Sleeping beauty?
No, beauty right now. En liknelse med Prosit är mer ärligt.
Sover mycket. Skönt är ordet.
Jag har inte orkat släpa mig till apoteket. Med andra ord har
jag inte kunnat börja med mina antidepressiva som planerat.
Men det går ju inte att göra så mycket åt.
Imorgon ska jag orka ta mig dit tänkte jag. Hoppas...
And the results...
I am Gabrielle. Ja, det är väl kanske inte så himla konstigt om man tänker på barnfronten men that is about it tycker jag. Okej då, jag tycker att shopping är bra för själen men mina inköp brukar faktiskt inte gå till överdrift.
Förövrigt har jag nu även läst "Män som hatar kvinnor" och kommit fram till att även om jag kan känna igen mig lite i Lisbeth Salander så måste jag nog säga att jag förväntat mig mer. Hon var dessutom enligt egen åsikt betydligt högre upp på listan av psykologiska defekter. Okej, att jag har vissa issues men hon verkade ha andra egenheter för sig som jag inte kunde känna igen mig i. Däremot fanns det en tämligen rå scen i boken som hon stod för som jag defintivt skulle kunna befinna mig i om jag hamnade i en liknande situation. Men annars hade jag nog själv inte tyckt att vi var särskilt lika. Jag undrar vad som fick psykoterapeuten och syrran att se likheten... Konstigt.
Eller är det jag som har dålig självinsikt?
