Inget myspys
Ikväll skulle jag vilja hyra skräckfilm och mysa hemma i soffan. Det är precis rätt väder för det. Det enda som saknas är sällskapet man kan kura ihop sig med under en filt.
Det här var något nytt. Jag vet inte hur man gör sådant här som singel. Det blir ju inte lika mysigt att göra det själv. Framförallt inte om jag ska se skräckfilm. Åh, vad skulle jag inte ge för en härlig manskropp att hålla om i soffan just nu...
Själsfränder
Avbokad date
Men jag har bokat av då han börjat gå mig på nerverna. Min mobil piper hela tiden,
det är samtal, sms och mms. Tack och lov att han fick numret till singelmobilen.
Vet inte riktigt hur jag ska lösa det hela i längden, jag skyllde på förhinder för
morgondagen. Ska klura lite på det.
Nu ska jag sega ihop. Något jag velat göra hela dagen. Tog mig en tur till
Cosmonova med en väninna och hennes gudson. Barn tar verkligen ordentligt
på krafterna. När jag är bakis känner jag mig väldigt tacksam över att inte ha barn
att ta hand om.
Göra stan med grabbarna
Det är imorgon som jag får besök från midsommarsällskapet. Hoppas att det blir lika roligt som senast. Först ska vi sitta i solen och äta jordgubbar och dricka rosé och öl. Sen blir det middag någonstans i stan. Sen blir det utgång.
Har köpt ny bikini, klänning och skor. Jag är helt och hållet fit for fight! Då jag var för lat för att testa bikinin i butiken så var jag rätt så överlycklig när jag kom hem och upptäckte att den satt som en smäck! Jackpot! Likaväl klänningen. Vad mer kan en tjej behöva för att göra stan? Å andra sidan har jag en känsla av att det inte blir några ragg imorgon. Okej att killar är fräcka av sig men dem ska vara bra modiga om dem vågar sig fram när jag är i sällskap av inte mindre än tre grabbar. Å andra sidan har jag blivit förvånad över tidigare utgångar med liknande förutsättningar. Det kanske kan bero på att "mina grabbar" inte pinkar revir kring mig utan låter mig leka hur mycket jag vill. Sen kan det förvisso morras lite sådär vid sidan om ifall en kille inte verkar "tillräckligt bra". Men det är ju precis så det ska vara!
Så fort klockan slagit tillräckligt imorgonbitti för att grannarna inte ska kunna halshugga mig ska jag spela den här låten!
Då kommer kroppen sätta fart och jag dansa runt i all världens fart.
Att ta beslutet att bli singel igen var nog det absolut bästa jag gjort på länge. Är full av energi.
Såhär ska det vara! Natti!
Vi ses väl på
dansgolvet?!
Mardröm
Det är onekligen så att jag förföljs då och då av vissa obehag som har med mina föräldrar att göra. Men inte mer än att jag tycker mig kunna hantera det. Kanske inte alltid på det ultimata sättet.
Tidigt imorse vaknade jag av en fruktansvärt obehaglig dröm om min mamma. Jag hade i min dröm flyttat hem till henne för att ta hand om henne då hon är döende. Jag ägnade mig för stunden åt otukt i ett avskilt rum i lägenheten då hon kommer och stör. Pinsamt såklart. Avbryter min sexakt för att ta hand om henne och det visar sig att hon blivit så pass förvirrad att hon bäddat åt sig själv på en träbänk ute i hallen.
Sen vet jag inte riktigt hur det hela går till men där näst är vi på resande fot på ett tåg. Jag är stressad, jag har mer att göra än att bara ta hand om min mamma. Men varje gång jag försöker så kommer personal fram till mig och berättar att min mamma inte kan bete sig.
Så vi åker hem. Och av någon anledning lyckas jag inte få med henne på bussen utan hon kliver på en annan som tack och lov går åt samma håll. Hon är framme strax innan mig och jag ser henne plötsligt på gatan alldeles naken och klart förvirrad och det är ingen som hjälper henne. Hon får syn på mig och jag tecknar genom bussfönstret att hon ska stanna där hon är och att jag kommer till henne. Hon nickar som att hon förstår mig och jag är så jäkla trött, arg och maktlös när jag kliver av den där bussen och börjar springa åt det håll jag sett henne sist. Jag hinner korsa gatan innan jag hör hennes röst bakom mig.
Helt plötsligt är det snö och mörkt ute. Hon skriker mitt namn i ren förtvivlan och sedan "hjälp, hjälp mig!" Och jag vänder mig om. Ser hur hon blir våldtagen vid en husvägg på andra sidan gatan av två mörka figurer. Förbigående ser också det här men ingen gör något. Jag springer fram, varpå en av de mörka figurerna reser sig och går mot mig. Han är lång och om han ville kunde han ha knäckt mig på mitten. Men jag skrämde honom med min vrede. Sprang rakt mot honom och siktade in en spark mot hans skrev. Missade. Fräste och svor. Bad honom dra åt helvete därifrån och att jag nog skulle hitta honom igen. Han löd. Hans kompanjon visade sig till min förvåning vara en kvinna. En riktig jävla pundarkärring och först nu när hennes kompanjon smitit runt hörnet lämnar hon min mamma som numera ligger tyst på marken. Pundarkärringen går förbi mig och ser så jävla oberörd och kall ut... och det är då jag vaknar. Alldeles kallsvettig och med hjärtslag som gör ont av dess kraftiga slag.
Och vad gör jag då? Det är ju här jag inte kan koppla bort. När jag vaknat. Jag ligger kvar alldeles spänd och kan inte sluta tänka på det vidriga jag just drömt om. Så jag sätter på en film på datorn. Något som ska roa mig. Få mig på andra tankar. Då det här är en väl beprövad metod för mig fungerar det rätt snabbt. Men min terapeut hade önskat att jag försökt lugna ner mig på annat sätt. Att jag hade tänkt på min andning, försökt kontrollera den. Får väl prova det till nästa gång då... Om jag minns.
Skönt i alla fall att dagen blev betydligt bättre än natten. Nu ska jag ner till tvättsugan. Kan inte tänka mig något roligare.
Trevlig sommar!
Jag hoppas att alla har en riktigt skön, sexig sommar
fylld med kärlek, glädje och gemenskap.
Daten i lördags
Vi möttes upp på avtalad plats för att ta en kort promenad ut på en brygga.
Där dukade han upp med filt, rosévin och riktigt god mat som han lagat till själv.
Han visade sig ha många järn i elden, flertalet yrken och hunnit med en del i livet.
Det var då jag insåg att det borde skilja en del år mellan oss. Jodå, rätt uppfattat.
Han var 10 år äldre. Det syntes inte, märktes i övrigt inte. Inga barn. Liten lya.
Trevlig.
Efter bryggan packade vi ihop och begav oss hem till honom för att lämna packningen.
Väl där drack vi lite till rosé ute på balkongen. Sen tog han mig ut till ett relativt nyöppnat
ställe som jag inte besökt innan. Där hann vi med en varsin öl, sen skulle vi vidare.
Men den planen gick lite i stöpet. Den påtänka takterassen var stängd.
Så det blev lite simplare. En öl och en drink senare skulle vi åka hem. Vi hoppade in i
en taxi och körde hem honom innan taxin skulle fortsätta åt mitt håll.. Men då
taxichauffören var riktigt dryg hoppade även jag av för att ringa efter en ny taxi.
Vilket vi gjorde - 3 gånger utan att någon taxi kom. (Taxi 020 för den som undrar.)
Det hela slutade med att vi gick upp till honom och drack ännu mer rosé på balkongen,
sen sov jag kvar. Med betoning på sov. Vi delade en kyss and that was it. Mest för att jag
kunde. För att jag är singel och inte behöver visa hänsyn till någon annan än mig själv.
Och såklart för att det var mysigt. Framför allt var det mysigt att dela säng.
Vi kommer ses igen då jag lånade en bok av honom. Han hade massor av böcker
liggandes överallt. Jag måste nog såhär i efterhand erkänna att jag dras till män som
läser en del. Vi pratade en hel del om böcker.
Men... As far as for the romantic deal... No. Det var inget pirr i magen. Det var som jag
förväntat mig - trevligt. No less, no more. Men nu råkar jag ha skaffat mig ett litet bekymmer.
Som jag påpekade ytterligare en gång för honom under daten, vill jag bara vara vänner.
Han sa att han mindes det från kvällen vi träffades men berättade att det var ju inte hans
syfte med det hela. Och idag ringde han. Jag orkade faktiskt inte svara. Ska såklart inte
börja ignorera honom nu även om det lockar en aning.
Men ärligt? Varför är det så svårt för killar att lyssna och ta på allvar? Allt skulle vara så
mycket lättare om de bara lyssnade.
Trött men rätt lycklig
Idag har jag varit på Gröna Lund hela dagen. Är helt slut nu.
Därför tänkte jag återkomma med information om lördagens date imorgon.
Däremot vill jag berätta att vi åkte med världens bästa busschaufför hem från
Grönan. Han var helt och hållet underbar. Han var så trevlig och rolig att han fick
bussen att sjunga "En busschaufför, en busschaufför - det är en man med glatt humör."
Mmm, det händer inte ofta i Stockholm inte. Men det var han värd.
Han ordnade en rikitigt fin avslutning på en mycket trevlig dag helt enkelt.
Hela helgen har varit bra. Det känns som att jag lever rätt nu.
Men känslan av att vilja dela det med någon är fortfarande där.
Sov gott!
Sol i sinne
Vaknade med enorm huvudvärk. Det verkar vara min nya grej.
Tog en huvudvärkstablett, somnade om. Vaknade.
Mådde mycket bättre.
Packade ihop filt och katt och gick ut i solen.
Kände den enorma kärleken fylla mig med glädje när jag följde henne.
Varmt av sol och kärlek.
Ett litet charmtroll som hon är lockade hon såklart till sig en del grannar.
Nu är vi hemma igen. Vi är mycket nöjda med denna start på dagen.
Och jag är en aning nervös inför kvällen.
Salongsberusad...
Vit månad?
Hmpf... Jag? Neeej...
Sms-citat från singelmobilen
Jag: "...19-tiden blir bra. Vad ska vi hitta på då? Kom just på att jag inte vet ett skit om dig. Inte din ålder. Inte ditt yrke. Har jag ställt någon fråga till dig överhuvudtaget?"
Han: "Nope! Och jag vet inget om dig. förutom att jag tyckte att jag borde prata med dig på .... :) bra då har vi ngt att tala om imorgon. ........... 19"
Jag: "Finns det någon plan efter mötesplatsen som jag får ta del av? För annars måste jag åtminstone veta hur jag ska vara klädd och om jag ska ha ätit?"
Han: "Blåställ och ät så Mycket du kan innan."
Han igen: " Sickan har en plan ser du. Mat ordnar jag. Klädsel, casual but dressed."
Jag har inte svarat ;) Men han verkar ju ha humor... I like.
Depp
Skulle haft tvättstugan ikväll men somnade. Det är nästan så att jag borde omyndigförklaras snart.
Nej, nu tänker jag lägga mig i fosterställning och kolla på Heroes.
Till ingen nytta
Den har ringt två gånger ikväll.
Hur många gånger har jag svarat?
Just det, noll.
Men... om jag berättar för dig är den ju inte längre hemlig...
*Min irritation över att behöva gå och prata med henne om "mina barndomstrauman"
*Helgens fylleslag och medföljande minnesluckor
*Mitt fyllesamtal till exet
*Exets rädsla för relationer
*Min längtan till kärlek
*Att jag inte kan dölja när jag blir irriterad på min döende mamma
Vad ska man säga... Hon blev mycket oroad över min fylla. Hon verkade dock tycka att det var bra att jag längtade efter kärlek. Mest för att hon fått för sig att jag har svårt att "längta" till saker/personer. När hon frågade vad jag gjorde för att träffa någon och jag svarade "inte ett skit" log hon och verkade nöjd. Enligt mig är det alldeles för tidigt för mig att träffa någon. Jag litar inte på min längtan för fem öre än. Den kan försvinna imorgon rentav.
Hon frågade mig även om jag skriver något och jag berättade då om den här bloggen. "Ingen vet om bloggen" sa jag nöjd. Hon sa att det var jättebra att jag skrev för då kunde vi ju diskutera det jag skriver om.
Men... Vadå? Då blir det ju inte längre en hemlig blogg.
Dessutom så stänger jag ju av mina känslor här också. Precis som hos henne. Det är ju så jag gör var jag än är. Varför ska jag sitta och älta en massa otrevligheter för? Måste jag? Varför ska hon komma här och förstöra min blogg för? Dessutom kommer väl för fan inte de jobbiga tankarna som på beställning heller? Och jag bloggar ju för att få fly undan det jobbiga. Åh, känner mig som en obstinat, jävla tonåring igen. Jag vill inte rota i det som varit!
Barn? Jag erkänner...
Sen tänker jag på midsommarfirandet... Innan krogen var jag nykter och umgicks med barnen. På eget bevåg. Tyckte att dem var alldeles underbara. Jag. Jag tyckte om barnen. Älskade hur de anförtrodde sig mig, tävlade om min uppmärksamhet, respekterade och lyssnade till det jag sade. Flickan som höll mig i handen och sa: "Tänk om du vore min mamma." Oj, jag? Mamma? Vadå, skulle någon vilja ha mig som mamma?
Hon och jag gick hand i hand över bron, häpnade över den vackra utsikten.
"Visst är det vackert?" sa hon och tittade upp på mig.
Och ja... Det var vackert. Men vad hon inte förstod var att hon och hennes bror var ännu vackrare. Och jag gick där på bron, tog ett djupt andetag och tänkte.... "tänk om det är såhär det ska vara? såhär det kan kännas?"
Pojken som gärna höll min hand framför sina kamrater. Som anförtrodde mig att han gillade konståkning men inte vågat berätta det för någon. Som sa att han verkligen uppskattade sin lillasyster fast de bråkade ibland. Mitt hjärta ömmade som aldrig förr. Och när han sa att han var dålig och inte kunde något, så stannade jag honom, tittade honom djupt i ögonen och vi diskuterade att man inte ska tänka så negativt. Att man kan fastna i en ond cirkel och börja tro på det. Berättade om pojken jag såg. Den underbart vackra.
Att barn kan vara så underbara. Jag hade ingen aning. Ska jag verkligen inte ha några?
Det var helt klart de som var den stora upplevelsen den här helgen...
Förbjudet ragg
Men det förstod jag inte då. Lilla naiva jag tyckte bara att vi kom väldigt bra överens - han hade ju flickvän. Bilderna sa mig något helt annat.
Han var rätt snygg... Välbyggd. Och trevlig. Uppenbarligen hade jag roligt med honom. Men jag vet inte om det berodde på att han hade humor eller att jag var lättroad. Var han smart? Det pratades om att han var grym på matematik... Resten då? Hmm...
Så låt se nu. Hur vill jag att en eventuell pojkvän ska vara?
*Intelligent (nå, var han det tro?)
*Trevlig (ja, det var han verkligen)
*Rolig (av det jag minns, så absolut)
*Snygg (där passade han onekligen in)
Och vad mer..? Jo, det vore ju minst sagt bra om han vore singel också.
Blåmärke
Vilt festande sätter sina spår
Hemma! Och helt förstörd. Har festat hela helgen. Hur hårt som helst. Vet inte om det beror på att jag umgicks med grabbarna. Varje gång någon av de besökte baren fick jag ett glas. Har ingen aning om hur mycket jag fick i mig i fredags. Men jag var galet full och tack och lov väl omhändertagen av mitt sällskap. Det hade verkat som att jag hade roligt i alla fall för jag hade flängt runt och skrattat som bara den.
Jag har sådan sjuk ångest av att ha druckit till mig ordentliga minnesluckor - jag fattar inte vad jag pysslar med. Får fan ta och skärpa mig. Har haft väldigt trevligt i alla fall. Det är skönt att man kan ha roligt med bara grabbar. Att de alltid tycks acceptera mig som en i gänget. Tycker att det är konstigt att man kan ha så pass underbara killkompisar när det är så svårt att hitta en underbar pojkvän.
Nu ligger jag här i sängen och gosar med katten. Världens bästa tjej är hon. Och hon älskar mig. Vad ska jag med en pojkvän till?
2 boys and me
Singeltelefonen hade två missade samtal och ett sms när jag kom upp ur duschen.
Sms:et var gnälligt och med löfte om att ringa igen. Inte ikväll hoppas jag.
Nu måste jag börja göra i ordning inför helgen. Imorgon drar jag iväg med två killar för att fira midsommar på annan ort.
Jaha, se där ja - nu ringde luren igen. Tänker inte svara. Hör av mig till honom imorgon med en ursäkt istället.
Nu är det jag som lämnar datorn. Sov gott.
