Väckt
Tvångstanke
Jag har en sorts ritual innan jag loggar in här på bloggen... Det har nästan blivit som en tvångstanke. Så fort jag slagit på datorn tar jag mig in på Nimrods blogg. Därefter loggar jag in på min egen. Vad säger man...
Jag bugar sällan för folk,
män i synnerhet sällan...
Men för just den här gången...
(Jag kommer såklart ta tillbaka det här i nyktert tillstånd)
Men hans blogg är helt enkelt beroendeframkallande.
Bad, bok, rosé
Nu har jag bestämt mig. Blir hemma ikväll. Kommer tappa upp ett bad, ta med mig ett glas rosé och boken jag läser. Bädda åt katten bredvid så att hon får känna att hon är "med." Man får inte lämna henne utanför - inte ens när man badar. Vad spelar det för roll att hon avskyr vatten? Hon ska ändå vara med. Titta på. Höra till. Och mitt hjärta tillhör henne. Totalt.
Ultimata första daten?
Det mest spännande som hänt idag är ett sms på singelmobilen av någon jag lagt in med namn och ett frågetecken efter. Great. Jag tror att jag har koll på vem det är men jag är inte hundra. Nåja, det gör föga.
Imorgon blir det möjligen en drink med ett ex på söder. Jag förstår inte riktigt varför jag valde honom av alla människor att skåla med. Kanske beror på mardrömmen jag hade om honom för någon vecka sedan. Drömde att han var döende. Har fått för mig att han mår lite dåligt och vill checka läget. Mitt andra ex vill också ses, men det får vi se om vi hinner med.
Hade förresten jävligt roligt igår med min väninna. Vi både hann med att äta middag och spela lite arkadspel innan bion. Jag vann! Kom fram till att det är fan arkadspel man ska syssla med på första daten. Enda risken för att det skulle resultera i en tråkig date är ju om den ene är galet dålig förlorare. Vilket i sin tur bara blir en grymt rolig historia att dra för vännerna när man kommer hem. Mmm, jag ska nog föreslå det för herr A. Kanske...
Bio och Mms
Ikväll ska jag på bio. Med en väninna.
Fått ett mms från en av favoriterna från afterworkkvällen.
Killen från Berns. För enkelhetens skull kallar vi honom A.
Han är iväg på semester. Mms:et visade en mmycket vacker vy.
Rart att han messar från sin semester.
Kan dock gissa att det är en säkerhetsåtgärd så att jag vare sig
ska glömma honom eller känna mig obekväm för att det gått
ett tag sen senast vi sågs, när han väl kommer hem.
Det är förvisso i nästa vecka han kommer hem.
Men det är ju en hel evighet i en singels liv ;)
Jo, förresten. Jag har såklart kollat upp honom också.
Så jag skulle kunna överraska honom utanför hans lya...
Tänk er för innan ni lämnar ut namn och nummer.
Läskigt lätt.
C ya!
Konstiga ex
Det är nästan två månader sedan vi gick skilda vägar...
What´s the deal?
Hon bjuder in mig på saker fortfarande och han bara kniper käft.
Mycket märkligt.
Jag är alldeles chockad.
Sambolagen
Men nu börjar exet bete sig som att det vore hans lägenhet. Letar rumskompis. Utan en tanke på var hon ska ta vägen eller om hon ens tycker att det är okej som innehavare av kontraktet. Sådant gör mig arg. Hon vänder sig till mig för råd. Jag kommer med massor. Har världens bästa plan. Hon tycker att den är lite för elak. Fine, men om Mr. NiceGuy-behandlingen inte fungerar för henne ska jag övertala henne.
Det riktigt sjuka är att jag i princip avgudar hennes ex. Tycker att han är snäll och härlig. Men rätt ska vara rätt. Om det inte vore för henne hade han inte ens haft någon lägenhet i den här staden. Tycker att det borde tas i beaktning.
Om man har en lägenhet men den tilltänkta sambon saknar en bör det vara en självklarhet att man skriver samboavtal när man flyttar ihop.
Ett gott råd till folket: SKRIV ALLTID SAMBOAVTAL! Det är inte alls oromantiskt eller cyniskt. Det är snarare realistiskt och visar på att man lagt ner lite tanke bakom det hela. Dessutom bör förslaget om samboavtal komma från den bostadslösa partnern - då vet man att man hittat någon som värnar om en.
Is it friday yet?
Jag önskar att jag hade en balle att ligga på! Balle = balkong - ett förtydligande för den som har snuskig fantasi. Inget illa menat, jag är likadan :)
Idag var jag "tvungen" att flexa och gå tidigare från jobbet. Älska flex! Jag kunde knappt hålla ögonen öppna. Det är medicineringen som fullkomligt sänkt mig. Jag brukar alltid bli väldigt trött utav mina allergitabletter och i kombination med min antibiotikakur blev jag fullkomligt drogad.
Var hemma vid fyra och somnade på stört. Lite ångest bara att jag ska vara så galet trött just den dag då solen äntligen skiner! Attans. Hade jag haft en balkong hade jag lagt mig för att sova på den. Här är vi inte rädda för solen inte.
Jag har sovit i några timmar nu. Skönt. Vaknat, talat i telefon, ätit middag. Om man nu får kalla en risifrutti, lite popcorn och några ballerinakakor för middag. Antagligen inte. Skyller på att jag åt en ordentlig lunch och är alldeles för trött för att ordna föda. Inga ätstörningar här inte!
En date, flera dejter?
Jag kom att tänka på en sak angående dating... Insåg att det kanske inte är så schysst att gå på date om man redan från början vet att man vill förbli singel. Eller?
Det här slog mig först idag. Det är den där jävla singelmobilen som har rört till det. Jag är inte längre på min vakt när jag är ute. Känner mig inte skeptisk eller misstänksam. Förhör inte. Eller jo, det gör jag nog alltid - men sånt märker inte killar, haha. Ni vet att människor älskar att tala om sig själva va?
Ett av mina mål här i livet är förvisso att mjukna lite. Vet bara inte om jag tycker att det räknas att vara trevlig mot män på krogen och att ge ut mitt nummer utan att rycka på axlarna... Det känns snarare som att jag gömmer mig bakom den där singelmobilen. Det är så lätt att vara trevlig när jag vet att jag kan välja att aldrig mer se dessa personer igen. Det är tryggt att veta att telefonnumret inte går att spåra. Känns lite som att man får ångerfrist på grabbarna. (Fy, vilken hemsk människa jag är ibland.)
Och nu åter till mitt dilemma. Bör jag gå på date när jag egentligen vill vara singel? Är det schysst mot killen? Det är faktiskt inte som att jag låtsas. Jag står till och med för det faktum att de får ett nummer till något som jag kallar singelmobilen. Och det absolut coolaste jag vet är en kille som (förstås inte helt utan skepsis, det vore bara udda) accepterar detta faktum. Så om jag är ärlig så är det väl helt okej? Jag försöker komma fram till varför jag vill gå på date om jag vill förbli singel men jag kan inte riktigt komma på en bra anledning. Känns mer som att det hör till singellivet och att det kan vara roligt. Lära mig ännu mer om män. Gräva i deras tankar, utforska deras fantasier, lyssna till deras drömmar.
Å andra sidan är det precis så jag blir kär. Genom att gräva i någons tankar och känslor och upptäcka att de fascinerar mig. Att de inte är som andra. När jag ser något unikt faller jag som en fura. Med det facit i hand borde jag såklart undvika dater. (Eller för er som gillar den svengelska stavningen "dejter") Alternativt att man sätter en gräns för hur många dater man får gå på med en och samma person... Jag spårar ur här. Det är såhär min hjärna funkar. Eller rättare sagt inte funkar. Det blir bara ett enda stort virrvarr av för många tankar tills jag glömt grunden till det hela. Sen står jag där (läs; här) och känner mig om möjligt ännu mer förvirrad än innan.
Behöver få två frågor besvarade
1) Är det fel av mig att gå på date?
2) Hur bör man stava - date/dejt?
Tack och lov för högkostnadsskydd
Det finns ju roligare saker att lägga pengar på... Mitt födelsedagsfirande t.ex. Börjar bli dags att börja förbereda inför det. Det blir väl i sista minuten som vanligt. Jag blir bara värre och värre. Är det möjligt att gå bakåt i utvecklingen? Känner mig mycket oansvarig.
Bättre sent än aldrig - lördagsrapporten
Dels började ju kvällen hos exet vars kombo firade födelsedag. Inte en enda hunk så långt blicken kunde nå, så efter omkring två timmar smet jag iväg in mot stan.
Väl inne i nattlivet mötte jag syrran som var ute med lite vänner. Bland annat den för gamla karlsloken. Han var förvisso vältränad och kunde röra sig men det räckte inte hela vägen för att impa på mig. Hur som haver skakade vi loss allihop på dansgolvet, fem brudar och en grabb. Nåja, något sånär var det sanningen i alla fall. En var förvisso brud bara för kvällen, haha.
Tydligen verkade det avskräcka grabbarna från att komma fram och joina oss, medan en hel del tjejer verkade tycka om det.
När vi ansåg oss vara klara för att gå vidare från första haket bestämde vi oss för att kolla in ett nyöppnat gayställe. Där var det så sjukt mycket folk och vi lämnade vår fabulous girl-for-a-night där och tog oss vidare. Nästa ställe var vi på i kanske en tjugo minuter innan nästa person började gnälla och ville vidare.
Visst, visst. Kollage blev nästa och sista anhalten för kvällen. Där var vi i kanske en dryg halvtimme innan jag och min syrra tittade menande på varandra och bestämde oss för att dra hem.
Bäst hade vi det på första stället. Om vi hade gett gaystället en chans tror jag att jag hade haft grymt roligt. Gemensamt för kvällen var att det inte fanns något manligt att spana på ju mer kvällen led. Första stället hade grymt med hunks och dit tänker jag gå igen. Kollage hittade jag inte en enda skaplig varelse att vila ögonen på. Men det fanns gott om silikonbrudar. Oh, joy! Nej, det var ett bra tag sen jag var där och det känns som att det kommer att dröja tills nästa gång.
Paus från terapin
Skulle vilja fira, haha.
Dagens session var dessutom rena skämtet.
Liknade mer ett samtal två väninnor emellan.
Jag är bortskämd...
Jag tycker att jag träffar väldigt trevliga killar.
Anser t.o.m. att mina ex är trevliga.
Det kan man väl tycka?
Det är ju bara att vi inte funkade ihop.
Folk påstår att det finns alldeles för få bra killar.
Jag tycker inte att det stämmer.
Det finns massor av mysiga grabbar.
Kan det kanske vara så att tjejer snarare har en
tendens att kolla åt fel håll?
Eller är det jag som är komplett galen?
Fest, fest, fest
Nu ska jag släpa mig iväg till Systembolaget - det är ju fest ikväll igen.
Har ni fest eller?
Trots att jag är svinigt trött efter nattens händelser så har jag inte tillräckligt med ro i kroppen för att lägga mig. Tänk om man hade varit ledig om dagarna... Jag hade busat hela kvällarna/nätterna. Det är det jag känner för. Ägna mig åt styggelser.
Vad är det för dag? Är det långt till fredag? Ge mig helg!
Sms från uppgiven stalker
"Daten" hörde av sig igår via sms för vad jag tror är sista gången. Efter alla dessa sms, mms och samtal kom detta:
"Verkar vara lite struligt för dig just nu. Jag hade en kanonkul lör med dig, :-) men jag ska inte jaga dig, räcker med jakt i skogen :-)antar att du hör av dig om du är intresserad. Ta hand om dig."
När jag skulle svara (något medhållande förstås) så lade min singelmobil av. Jag ska byta ut den.
Har ni hört talas om det här fantastiska ordet "lättnad"? Det är så jag känner just nu.
Du gör mig så arg som bara du kan
Så fort man lyckats lägga det någorlunda bakom sig så gör du det igen. Varför? Jag har ställt den frågan i så många år nu. Borde ha lärt mig att jag aldrig får svar.
Se dig omkring! Det finns fler än du här. Hur mår andra? Inte så bra alltid de heller va? Hur kommer det sig att det alltid varit extra synd om dig?
Hur kommer det sig att du har så svårt för allt? För att jobba, ta hand om dig själv, ta hand om dina barn? Skyll för fan inte på din uppväxt - jag är trött på den historien! Vad hände med min? Hur klarade jag mig?
Kan du säga att det var tack vare dig? Eller kan det vara ärligare att säga trots dig?
Varför gör du inte bara slut på det hela om allt är ett enda stort lidande? Det är ju ändå dit du är på väg. Och det är det enda målet du hängivet verkat riktat in dig på redan från början.
Du har haft så många val i ditt liv. Av någon anledning lyckas du alltid välja fel. Hur fan lyckas du? Jag är så fruktansvärt arg på dig. Jag föraktar dig. Ser ner på dig. För att jag ser all den jävla potential du haft att ta dig någonstans.
Nu är det över. Nu är det slut. Du är döende. Och det är såhär du väljer att gå? Är det såhär du vill att vi ska minnas dig? Vad sägs om att leva den sista tiden så som du skulle levt hela ditt liv istället? Klart att det är tufft. Klart att det känns. Precis som livet gör. För alla. Inte bara för dig.
Jag tycker att du är skyldig dina barn att för en gångs skull välja bort alkoholen. Men visst, det är ditt val i slutändan. Precis som alltid. Lite lustigt bara att ingen frågade mig om jag ville sättas till livet och växa upp i en dysfunktionell familj. Var fanns mitt val? Nej, det var ännu ett av dina tvivelaktiga beslut. Känns det bra?
Barn gillar mig
Usch... Jag kommer vilja skaffa barn. Tänk om jag skaffar barn och snorungen brås på mig? Jag kommer bli gråhårig på stört. Det är tur att jag inte har någon karl att smitta av mina barntankar på. Jag verkar ha kommit in i en mycket barnvänlig period i mitt liv. Tack och lov att det sker nu när jag är singel så att jag inte gör något förhastat. Vilka höga tankar jag har om mig själv... Illa.
Magnus Betnér som knähund
Sedan drömde jag att jag var kär i min gamla killkompis. En vän jag inte träffar speciellt ofta längre men som alltid kommer betyda mycket för mig. Han deklarerade sin kärlek och jag kunde besvara den. Jag kysste honom ömt och sa att han var det finaste jag visste och att jag älskade hans humor.
Om det är någon som inte förstått det än så är jag en sucker för humor. Jag älskar att skratta. Så på sätt och vis är det väl kanske inte så konstiga drömmar att ha för tillfället. Jag vill helt enkelt vara innerligt kär. I någon som jag anser är en vän. Någon med humor som kan få mig att skratta. Sådär - drömanalysen klar!
Bryter jag mot en oskriven regel nu?
Blir hemma. Ensam med katten. Godis, läsk och film. Ska se Changeling med Angelina Jolie i huvudrollen. Jag gillar Angelina. Hon tilltalar mig på ett annorlunda sätt. Hon är helt enkelt one of a kind.
Känns som att jag bryter mot någons sorts singelkodex nu som sitter hemma själv på en lördag...
I sure hope not.
