Justify My Love

Vi möttes upp på avtalad plats för att ta en kort promenad ut på en brygga.
Där dukade han upp med filt, rosévin och riktigt god mat som han lagat till själv.
Han visade sig ha många järn i elden, flertalet yrken och hunnit med en del i livet.
Det var då jag insåg att det borde skilja en del år mellan oss. Jodå, rätt uppfattat.
Han var 10 år äldre. Det syntes inte, märktes i övrigt inte. Inga barn. Liten lya. 
Trevlig.

Efter bryggan packade vi ihop och begav oss hem till honom för att lämna packningen.
Väl där drack vi lite till rosé ute på balkongen. Sen tog han mig ut till ett relativt nyöppnat
ställe som jag inte besökt innan. Där hann vi med en varsin öl, sen skulle vi vidare.

Men den planen gick lite i stöpet. Den påtänka takterassen var stängd.
Så det blev lite simplare. En öl och en drink senare skulle vi åka hem. Vi hoppade in i
en taxi och körde hem honom innan taxin skulle fortsätta åt mitt håll.. Men då
taxichauffören var riktigt dryg hoppade även jag av för att ringa efter en ny taxi. 
Vilket vi gjorde - 3 gånger utan att någon taxi kom. (Taxi 020 för den som undrar.)

Det hela slutade med att vi gick upp till honom och drack ännu mer rosé på balkongen, 
sen sov jag kvar. Med betoning på sov. Vi delade en kyss and that was it. Mest för att jag 
kunde. För att jag är singel och inte behöver visa hänsyn till någon annan än mig själv. 
Och såklart för att det var mysigt. Framför allt var det mysigt att dela säng. 

Vi kommer ses igen då jag lånade en bok av honom. Han hade massor av böcker
liggandes överallt. Jag måste nog såhär i efterhand erkänna att jag dras till män som 
läser en del. Vi pratade en hel del om böcker. 

Men...  As far as for the romantic deal... No. Det var inget pirr i magen. Det var som jag 
förväntat mig - trevligt. No less, no more. Men nu råkar jag ha skaffat mig ett litet bekymmer. 
Som jag påpekade ytterligare en gång för honom under daten, vill jag bara vara vänner. 
Han sa att han mindes det från kvällen vi träffades men berättade att det var ju inte hans 
syfte med det hela. Och idag ringde han. Jag orkade faktiskt inte svara. Ska såklart inte 
börja ignorera honom nu även om det lockar en aning. 

Men ärligt? Varför är det så svårt för killar att lyssna och ta på allvar? Allt skulle vara så
mycket lättare om de bara lyssnade. 
 

Idag har jag varit på Gröna Lund hela dagen. Är helt slut nu.
Därför tänkte jag återkomma med information om lördagens date imorgon.
Däremot vill jag berätta att vi åkte med världens bästa busschaufför hem från
Grönan. Han var helt och hållet underbar. Han var så trevlig och rolig att han fick
bussen att sjunga "En busschaufför, en busschaufför - det är en man med glatt humör."
Mmm, det händer inte ofta i Stockholm inte. Men det var han värd.
Han ordnade en rikitigt fin avslutning på en mycket trevlig dag helt enkelt.
Hela helgen har varit bra. Det känns som att jag lever rätt nu.
Men känslan av att vilja dela det med någon är fortfarande där.

Sov gott!

Vaknade med enorm huvudvärk. Det verkar vara min nya grej.
Tog en huvudvärkstablett, somnade om. Vaknade.
Mådde mycket bättre.
Packade ihop filt och katt och gick ut i solen.
Kände den enorma kärleken fylla mig med glädje när jag följde henne.
Varmt av sol och kärlek.
Ett litet charmtroll som hon är lockade hon såklart till sig en del grannar.

Nu är vi hemma igen. Vi är mycket nöjda med denna start på dagen.
Och jag är en aning nervös inför kvällen.

Jag: "...19-tiden blir bra. Vad ska vi hitta på då? Kom just på att jag inte vet ett skit om dig. Inte din ålder. Inte ditt yrke. Har jag ställt någon fråga till dig överhuvudtaget?"

Han: "Nope! Och jag vet inget om dig. förutom att jag tyckte att jag borde prata med dig på .... :) bra då har vi ngt att tala om imorgon. ........... 19"

Jag: "Finns det någon plan efter mötesplatsen som jag får ta del av? För annars måste jag åtminstone veta hur jag ska vara klädd och om jag ska ha ätit?"

Han: "Blåställ och ät så Mycket du kan innan."

Han igen: " Sickan har en plan ser du. Mat ordnar jag. Klädsel, casual but dressed."

Jag har inte svarat ;) Men han verkar ju ha humor... I like.  

Varit ute på stan.
Söder för att vara mer exakt.
Galet vad mycket ögongodis det fanns där ute.
Hur har jag kunnat missa detta?
Eller är dessa små liv alldeles nya i stan?
Damn!

Jag har faktiskt bestämt mig för att träffa en av killarna som brukar höra av sig till singelmobilen.
Vi ska försöka ses i helgen. (Tidsfördriv - inget annat.)
Sen har jag lyckats locka hit killen från midsommar. Han besöker staden i slutet av nästa vecka.
(Vänskap - inget annat.)

Sen var det ju den där tredje killen då... Fast han är ju en gammal bekant. Det räknas inte.
Om det ens blir av.

Imorgon är det tjejträff. Ska bli sjukt roligt!
Ha det gott!

Hemma! Och helt förstörd. Har festat hela helgen. Hur hårt som helst. Vet inte om det beror på att jag umgicks med grabbarna. Varje gång någon av de besökte baren fick jag ett glas. Har ingen aning om hur mycket jag fick i mig i fredags. Men jag var galet full och tack och lov väl omhändertagen av mitt sällskap. Det hade verkat som att jag hade roligt i alla fall för jag hade flängt runt och skrattat som bara den.
Jag har sådan sjuk ångest av att ha druckit till mig ordentliga minnesluckor - jag fattar inte vad jag pysslar med. Får fan ta och skärpa mig. Har haft väldigt trevligt i alla fall. Det är skönt att man kan ha roligt med bara grabbar. Att de alltid tycks acceptera mig som en i gänget. Tycker att det är konstigt att man kan ha så pass underbara killkompisar när det är så svårt att hitta en underbar pojkvän.

Nu ligger jag här i sängen och gosar med katten. Världens bästa tjej är hon. Och hon älskar mig. Vad ska jag med en pojkvän till?

Singeltelefonen hade två missade samtal och ett sms när jag kom upp ur duschen.
Sms:et var gnälligt och med löfte om att ringa igen. Inte ikväll hoppas jag.
Nu måste jag börja göra i ordning inför helgen. Imorgon drar jag iväg med två killar för att fira midsommar på annan ort.
Jaha, se där ja - nu ringde luren igen. Tänker inte svara. Hör av mig till honom imorgon med en ursäkt istället.

Nu är det jag som lämnar datorn. Sov gott.

Jag har tänkt tanken många gånger... Idag fixade jag det. En mobil med kontantkort till för lösa kontakter. Nu behöver jag inte längra låta bli att ge ut mitt nr eller "ge fel" på krogen. Nu kan jag ge de numret till min "singelmobil" istället. Så jävla bra! Det här kan ju bli riktigt roligt.

Fråga: Doktorn, innan ni gjorde obduktionen, letade ni efter någon puls?
Svar: Nej.
Fråga: Kollade ni blodtrycket?
Svar: Nej.
Fråga: Kollade ni om patienten andades?
Svar: Nej.
Fråga: Så ni menar att patienten kunde ha levt då ni påbörjade obduktionen?
Svar: Nej.
Fråga: Hur kan ni vara så säker på det?
Svar: För att hans hjärna fanns i en glasburk som stod på mitt skrivbord.
Fråga: Men kunde patienten fortfarande varit vid liv?
Svar: Det är möjligt att han kunde leva och arbeta som advokat någonstans, ja.

Hemmafest. Oh, lovely!
Kände av stämningen. Sambo med två barn ville gärna.
Tack, men nej tack!
Inte min grej det där.

Sova däremot?
 That´s the way
Aha, aha - I like it,
aha aha!

Får man gå och lägga sig såhär tidigt? Jag är helt slut efter en långpromenad med en väninna. Vi skvallrade en hel del. Jag berättade om varför jag numera är singel. Hon berättade att hon är gravid. Ja, hennes nyhet vann ju med råge! Jag är den enda som vet än sålänge. Blev såklart mycket glad för hennes skull även om jag förlorar ännu en vän till barnjoddel-träsket. Hon sa sig tro att jag skulle omvändas. Att jag kommer vilja ha barn en dag. Då berättade jag att jag var nära på att skaffa barn med min förra fästman. Det visste hon minsann inte. Tur att jag hann ändra åsikt i barnfrågan i tid. Ett barn passar inte riktigt in i mitt liv helt enkelt.

Nej, nu ska jag äta sen blir det nog sängen. Jag är verkligen helt dränerad på energi. Kan kanske ha en del att göra med den sena hemkomsten i natt. Jag skyller på det.

No, beauty right now. En liknelse med Prosit är mer ärligt.
Sover mycket. Skönt är ordet.
Jag har inte orkat släpa mig till apoteket. Med andra ord har
jag inte kunnat börja med mina antidepressiva som planerat.
Men det går ju inte att göra så mycket åt.
Imorgon ska jag orka ta mig dit tänkte jag. Hoppas...

I am Gabrielle. Ja, det är väl kanske inte så himla konstigt om man tänker på barnfronten men that is about it tycker jag. Okej då, jag tycker att shopping är bra för själen men mina inköp brukar faktiskt inte gå till överdrift.

Förövrigt har jag nu även läst "Män som hatar kvinnor" och kommit fram till att även om jag kan känna igen mig lite i Lisbeth Salander så måste jag nog säga att jag förväntat mig mer. Hon var dessutom enligt egen åsikt betydligt högre upp på listan av psykologiska defekter. Okej, att jag har vissa issues men hon verkade ha andra egenheter för sig som jag inte kunde känna igen mig i. Däremot fanns det en tämligen rå scen i boken som hon stod för som jag defintivt skulle kunna befinna mig i om jag hamnade i en liknande situation. Men annars hade jag nog själv inte tyckt att vi var särskilt lika. Jag undrar vad som fick psykoterapeuten och syrran att se likheten... Konstigt.

Eller är det jag som har dålig självinsikt?