Justify My Love

Nu när jag bestämt mig för att åka känns det mycket lättare av någon konstig anledning. Kanske för att jag inte har något annat val än att förtränga. Och det är jag ju van vid. Jag mår ju som bäst när jag stänger av...

Jag ska läsa "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson på resan. Efter att både syrran och terapeuten påstått att Lisbeth Salander i boken för tankarna till mig kunde jag inte motstå frestelsen mer.

Då är det inte långt kvar tills man är i ett annat land då. Mindre än ett dygn faktiskt. Weird.

...men nu är jag hemma igen.
Vill sova. Är så trött. Har så ont.
Tänk att få vara törnrosa just nu.

Jag är så sjukt förälskad i dig. Och jag fattar inte vad som hände. Var helt övertygad om att vi var över. Hur lyckades du vända mig? Övertyga mig att ge oss ännu en chans? Hur du än gjorde - tack!
Nyförälskelsen gror i kroppen tillsammans med glädjen. Jag älskar att känna såhär.
Är så glad att jag slipper sakna dig. Att jag får omfamna din vackra, härliga kropp ännu mer. Jag behöver inte ge upp känslan att du är som skapt för mig. Jag får känna din värme, din fasta form, din doft. Jag får fortsätta dra mitt finger längs ditt välformade ögonbryn, smeka dina vackra kindben, kyssa dina mjuka läppar. Dyrka dig på mitt sätt. Vi kan fortsätta vara vi, leka, sexa, mysa. Ingen kan ju sexa som vi kan. Du och jag.
Min vän... Du vackra karl som inte har en enda skavank. Nu ska vi skratta också. Så som vi gjorde i början. När inget kunde stoppa oss. Nu håller vi oss på topp. Det är ju här vi hör hemma.

Om du vore här hade du sagt:
"You and me, babe!"
och jag hade replikerat:
"You and me, hunk!"

Jag älskar dig

I´ll give you a hint

Och ensam är jag också. Synd...a

Arbetsdagen höll på att driva mig till komplett vansinne. Allt som kunde gå fel gick fel. Behöver jag nämna att humöret i slutet av dagen var längst ner på botten? Dynga!
Försökte använda mig av detta usla humör för att undvika ett besök hos mamma. Det funkade dessvärre inte alls. Hon hamnade istället i någon sorts vanföreställning om att HON skulle göra mig på gott humör igen. Det är ju rart... Bara alldeles omöjligt.

Så nu, äntligen hemma, sitter jag och undrar vad som var meningen med den här dagen egentligen? Önskar att jag aldrig klivit ur sängen där på morgonkvisten. Den här dagen var inte min egen. Den måste ha varit till för någon annan. Dagen bara försvann i komplett nonsens i ett enda virrvarr av saker jag inte alls ville göra. Hoppas att morgondagen blir bättre.

Är lite orolig inför morgondagen... Ska träffa honom. På ett event. Vill hålla fast vid mitt beslut men är rädd för att övertalas. Mot bättre vetande. För vett har inget med kärlek att göra. Kärlek är rent gift.

Your cruel device
your blood, like ice
One look, could kill
My pain, your thrill...

I wanna love you but I better not touch
I wanna hold you, but my senses tell me to stop
I wanna kiss you but I want it too much
I wanna taste you but your lips are venomous poison
Your poison running through my veins
Your poison
I don't wanna break these chains

(I wanna love you but I better not touch)

Poison

Your mouth, so hot
Your web, I'm caught
Your skin, so wet
Black lace, on sweat

I hear you calling and it's needles and pins
I wanna hurt you just to hear you screaming my name
Don't wanna touch you but you're under my skin
I wanna taste you but your lips are venomous poison
Your poison running through my veins
Your poison
I don't wanna break these chains

(Alice Cooper - Poison)



Poisoned kisses from me to you...

Jag är ingen fan av stambytta duschar där duschstrålen är näst intill obefintlig. Det är så gott som omöjligt att komma under den där mesiga strålen. Det tar i alla fall ordentligt med tid. Undrar om man verkligen sparar vatten på det där sättet... Både mina duschar och mina onani-stunder tar betydligt längre tid i en stambytt dusch.

Onani i all ära men det hade varit trevligare att få sätta tänderna i någon.

Är det såhär det ska vara? Om och om igen? 
Hur länge då? Varför? 
Jag kämpar för att hålla kärleken vid liv.
Det är inte så det ska vara...
Vill känna att det är självklart att älska dig.
Inte behöva leta efter anledningar.

Imorgon ska jag dansa. Bland alla stela jävlar. Utgång direkt efter jobbet. Jag ska måla naglar och ha mig snart. Göra mig läcker. För imorgon då mörkret faller tänker jag sexa!
(Och som på en given signal ringde pojkvännen...)

Jaha, där dog den gnistan av lust. Han vill att jag ska följa med honom på bio i helgen och se Star Trek. Fy, usch, tvi! Inte alls min typ av film kan jag lova. Det vet han också, men han insisterade på att jag ska följa med. Vi får se. OM jag skulle göra det är det snarare för att samla lite flickvänspoäng. Någongång ibland sådär måste man helt enkelt bjuda till och dela det där töntiga intresset grabben har för sci-fi. *suck*

Var var jag någonstans? Ja, just ja... Jag skulle just till att drömma mig bort i sexfantasier när han så abrupt ringde och störde ja...  Inspirationen gick i moln av det där med Star Trek. Nåja, vad är väl en bal på slottet? Nej, det där var styggt av grabben. Det där samtalet var lika osexigt och störande som väckarklockan är mitt i en sexdröm.

Idag var jag lat och tog bussen till jobbet trots att en promenad dit hade tagit mig mindre än 15 minuter. Men jag var inte på humör för att promenera. Natten hade känts så kort. Jag skulle vilja skylla detta på en hostande granne genom lövtunna väggar och min snarkande katt, men ärligt talat så var det bara jag som satt uppe i rent destruktivt beteende och mot bättre vetande.


Hur som haver insåg jag att jag inte tjänade ett dugg på mitt lata drag då en hel drös med vidriga barn klev på bussen stationen efter min. Jag hade radion på i öronen - förgäves. De små ynglen var överallt i hela bussen och lät värre än en skock hyenor! Barn... *ryser* Nej, det blir nog inga sådana. Jag kan liksom inte komma på vad de ska vara bra till? Börjar tro att jag saknar den där biologiska klockan alla talar om. Den kanske är trasig? Det bekymrar mig dock inte märkvärdigt för tillfället med tanke på att pojkvännen inte heller är sugen på barnavel. Dock känns det något oroväckande att han tydligare kan se sig själv som far till ett barn än som en äkta make. För mig är det, om jag måste välja (mellan pest eller kolera), precis tvärtom. Nu betraktas jag som omänsklig, hård, kall och okvinnlig - inte sant? Självklart. Vi tjejer har ju inte gjort annat än tänkt på bröllop och barn sedan barnsben. Nej, jag tänker fan inte be om ursäkt för att jag faktiskt INTE gjort det. Jag är så jävla trött på alla tjejer som fortsätter leva upp till den myten. Det finns väl för fan vettigare saker och för den delen minst sagt roligare saker att drömma om här i livet. Som karriär... Som att resa runt och se världen... Som att dansa hela natten lång när andan faller på... Som att duscha när och hur länge man vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Nåja, smaken är ju som baken som sagt.... Vissa gillar inte katter - det gör jag. Det är ett bra argument när folk ifrågasätter ens val av barnlöshet. Å andra sidan... Jag har tid att ändra mig. Då står adoption främst på listan... Eller införskaffande av en hund kanske?



Någonstans kanske jag måste presentera syftet med den här bloggen... Men jag har inte riktigt klurat ut den delen än. Något som däremot är klart är att det inte blir någon som helst censur för någons skull annat än möjligen för min egen. Ingen jag känner vet om att jag startat den här bloggen. Och det är det som är meningen. Jag måste få skriva av mig lite. Utan allas vetskap, ögon och åsikter. Jag har bloggat förrut, men inte anonymt... Och mer avsett för mina vänner. Nu vill jag blogga för min egen skull. För att jag inte är på topp för tillfället. När jag var yngre skrev jag alltid dagbok. Det tycktes hjälpa mig igenom ett och annat. Jag använder skrivandet som en sorts bearbetning. Idag skulle jag egentligen ha träffat "min" psykoterapeut men hon var tvungen att avboka. Känns lika bra. Var inte det minsta sugen på att sitta och diskutera barndomstrauman idag. Jag gillar att förtränga. Nej, det är en underdrift. Jag älskar att förtränga.

Vet inte om man kanske borde lägga in någon sorts varning... När man mår dåligt är det svårt att se saker från den ljusa sidan... Så känsliga läsare undanbedes. Ibland uttrycker jag mig väldigt... starkt... För att det är så jag upplever det för stunden. Jag vill förstås inte må dåligt och arbetar ständigt med mig själv för att bli en bättre människa. Men ibland är jag en fruktansvärd människa. Har du svårt att ta det bör du nog inte vara här. Och om du råkar lista ut vem jag är för att du känner mig... Läs inte vidare... I only hurt the ones I love.